Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Hinner föräldrar i dag med att fostra sina barn?

Annons

Jag hävdar för det mesta att väldigt lite var bättre förr men det var väldigt mycket annorlunda.

Jag började skolan för 64 år sedan, en alldeles nybyggd skola i en mellansvensk stad. I årskurs 1 var det fem klasser med 25-30 elever i varje klass. En lärare (lärarinna i småskolan), ingen fritidspedagog. I varje klass fanns ett par ”busfrön”, ibland troligen beroende av dyslexi. Till mellanstadiet omflyttades det till att bli fyra klasser, fortfarande med endast en lärare. I vissa fall delade två lärare på en klass och hade andra uppgifter på halvtid.

I min hemstad hade vi bara åttaårig grundskola och i klass 7 och 8 fanns i vissa fall ämneslärare men fortfarande alltid bara en lärare i klassrummet åt gången. Ok, det förekom en del bus men då fick man tänka över sitt uppförande ute i korridoren. Aga förekom! I värsta fall fick föräldrarna ett telefonsamtal hem om elevens brist på uppförande.

I hemmet fanns i de flesta fall en mamma på heltid. Föräldrarna i bostadsområdet tog oftast ett gemensamt ansvar för fostrande av ”gårdens ungar”. Vi var på något sätt allas ansvar.

Lycka är ju att barnaga försvann i slutet av 70-talet, för ofta var det ju så att smockan hängde i luften om vi inte uppförde oss. Vi var ibland rädda för våra lärares humör.

Det samhälle som vi byggt i dag är i många avseenden bättre men väldigt annorlunda. Respekten, som ibland förväxlas med dåtidens rädsla, har förändrats och det är en uppfostringsfråga. Men hinner föräldrar i dag med att fostra sina barn?

Kraven är enorma. Båda föräldrarna förväntas i dag arbeta heltid, vara lojala med arbetsgivaren vad gäller övertid och utbildningar, ha fritidsintressen, skjutsa och hämta barn till olika fritidsaktiviteter, sköta hemmet, laga näringsriktig kost med mera och dygnets timmar räcker inte till.

Hinner föräldrar i dag med att fostra sina barn?

Vems är ansvaret? Jag menar inte att vi ska gå tillbaka i tiden. Jag vill att kvinnorna ska finnas på arbetsmarknaden och jag vill att föräldrarna ska få tid för barnen och sin egen utveckling. Kanske måste vi skruva ned kraven på materiella ting, aktiviteter på fritiden och ge mera tid för samtal och umgänge i familjen. För vem ska annars fostra barnen? Visa vad som är rätt och fel?

Lili-Ann B-O

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons