Sitter de helt apatiska och väntar? Får de som vill aldrig gå ut i friska luften? Eller umgås med andra över en kopp kaffe? Hur fungerar det till exempel i Gälve, Hofors, Ockelbo och Älvkarleby? Förhoppningsvis finns det lärdom att ta från andra kommuner.
Jag kan inte i min vildaste fantasi tro att andra kommuner inte ger ”det lilla extra” till sina omsorgstagare trots att de inte får hjälp från annat håll.
