Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Han är hockeytvåans bästa forward

/

Malungs målkung Jonas Kapla är hockeytvåans bästa forward.
Jag har sett Valbos och Oppalas möten med Malung i NickBack Arena och Gavlerinken där han har fått lite för fria tyglar och dirigerat dalafolket till segrar.
I toppmötet mot Valbo i tisdags skulle han ringas in. Det blev lite av nyckeln till Valbos straffseger med 3–2.

Annons

Valbos tränare Thomas Engman tog inför mötet med Malung ett snack med sitt manskap.

– Vi pratade lite om hans sätt att röra sig och hur vi kunde skapa mindre ytor för honom, säger Engman.

Nu gjorde visserligen Kapla sitt fjortonde mål för säsongen, ett mål som betydde 2–0, men bortsett från målet var Kapla osynlig i matchen och inte i närheten av den dirigentroll vi är vana att se honom i.

– Vi visste bra var vi hade honom, säger Engman.

0–2 och rejäl uppförsbacke för Valbo inför sista perioden.

Men när uppflyttade junioren Henrik Löhman plöjde in i hemmamålet med puck, sig själv och allt som var i hans väg, tände han ett hopp om poäng. Reduceringen var följden av härlig vilja och kamplust som gav ett massivt tryck och bara några minuter senare satt kvitteringen där.

Och Kapla var fortfarande osynlig.

Tydligen var poängkungen frustrerad över den tappade ledningen. Det märkte man lite av vid straffläggningen. Två missade straffar! Inte klokt. Men det kan naturligtvis hända den bäste.

En som var på bättre humör och inte missade var Valbos Felix Eriksson. Han satte första under ordinarie straffomgång och andra i suddenomgången sedan Jonas Kapla missat.

Valbo är tillbaka i serieledning igen.

Det är där man ska ligga. Valbo är seriens bästa lag. Malung och Oppala är trappsteget under.

I Gavlerinken var det full uppståndelse med fint folk när Arbetarbladet och Gefle Dagblad sände Oppala mot Hofors på webben samtidigt som Brynäs landslagsmålvakt Sara Grahn skrev historia när hon vaktade Oppalas kasse.

Ett trevligt initiativ. Kul grej och rätt intressant som lite extra krydda i en på förhand given matchutgång.

Sara höll för herrtrycket och höll nollan. Oppala vann med 6–0.

Hon gjorde det bra. Man kan inte göra mer än att hålla nollan. Det är alltid bra av en målvakt att vara hundra procent, oavsett vilket motståndet är, tyvärr kom det här derbyt att bli som ett normalt träningspass både för Sara och för utespelarna.

Sara hade en lugn kväll i målet och utsattes aldrig för några större svårigheter. HHC utmanade aldrig med aggressivt spel för att störa henne, som man skulle kunna tänka sig var ett tänkbart scenario från HHC, nu fick hon agera helt ostörd.

En riktig tavla stod hon för. Hon åkte ut några meter från målet för att slå bort en puck. Inte bättre än att den hamnade rätt på klubbladet på en motståndare som blev så till sig att han missade öppet mål. Stolpen räddade Sara den gången.

Hofors var väldigt svagt. Oppala var klassen bättre, utan att vara bra, i ett dåligt derby. Men man ska inte behöva be om ursäkt för matchens dåliga kvalité. Det här var sjätte derbyt jag bevittnade och den klart sämsta.

Fick tidigt intrycket av att inget av lagen tyckte att det var speciellt kul, en dag på jobbet, som skulle stökas undan så fort man bara kunde.

Skulle Sara hålla nollan? Det var det enda som fångade intresset.

Jag såg Hofors på Jernvallen där man spelade jämt med SIK. Då var man riktigt bra. Nu kände jag inte igen laget. Det var avslaget. Såg ut som man hade gett upp redan från start.

Mer läsning

Annons