Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så blev Hedman en av de bästa

/

I Nordamerika säger man att det här hänt nu: Victor Hedman har anlänt.
24-åringen har varit en av Stanley Cup-slutspelets bästa backar – och fortsätter att sätta Örnsköldsvik på världskartan.
– Alla här borta vet vad Modo Hockey är, säger Hedman.

Annons

Victor Hedmans historia är väldokumenterad vid det här laget. Haussad som en jättetalang redan i unga år fick han börja leva med förväntningarna redan innan han gått ut högstadiet på Hållängetskolan.

Se också: Tampa Bay till final

När Tampa valde honom som tvåa i draften 2009 blev de knappast mindre. Det betydde att klubben förväntade att han skulle bli en toppback i ligan – och det har blivit.

De senaste två säsongerna har Hedman tillhört toppskiktet av försvarare i ligan och under våren har han tagit ännu ett kliv. Frågan är om någon försvarare överträffat honom under Stanley Cup-slutspelet. Tack vare sin skridskoåkning kan Hedman dominera i egen zon samtidigt som han är ett ständigt offensivt hot, vilket hans tredjeplats i backarnas poängliga i slutspelet visar.

– Det känns som att jag har tagit mitt spel till en ny nivå i slutspelet, och att jag bara blivit bättre och bättre ju längre det gått. Jag vill vara en ledande spelare och spela i alla situationer. Och när laget vinner kommer självförtroendet automatiskt, säger han. 

Vad har blivit bättre?

– Just mina avvägningar när jag ska följa med upp i anfallen eller inte. Och att jag tycker att jag hållit en jämn, hög nivå över slutspelet. Det har inte varit så många dippar. 

Hedman har gått så långt som semifinal en gång tidigare i sin karriär, under sitt andra år i ligan, 2011. Då föll Tampa mot Boston. Hans perspektiv har förändrats rejäla under de fyra åren.

– Det känns så klart annorlunda nu. Då var jag 20 år och ny i ligan. När man kom dit i så ung ålder så kändes det givet men när man spelat flera år vet man hur svårt det är att gå långt i ett slutspel, och man uppskattar det mer. Det är bara att kolla min lagkompis Brendan Morrow som var till finalen sitt första år i ligan och sedan inte varit tillbaka på dit på 15 år. 

Hedman och Steven Stamkos, lagets storstjärna och Hedmans gode vän, är de enda spelarna som är kvar sedan den förra långa slutspelsturen. De märker båda av den positiva stämningen i staden som framgångarna i år har gett.

– Både jag och Steven som varit här länge känner att det har varit upp och ner under de här sex-sju åren men intresset har aldrig varit bättre än det är nu.

Intresset för just Victor har nog aldrig heller varit större. I USA skrivs spaltmeter om hur Hedman infriat förväntningarna och blivit den back många hoppades på. Något han tackar klubbledningens långsiktiga tänk för.

– Det betydde väldigt mycket att få komma till en klubb som har tålamod. De har alltid sagt att de tror på mig, även fast jag kanske inte producerat de siffror som folk förväntat sig och att det har tagit lite tid. Jag har alltid känt ett förtroende från klubben och det är jag evigt tacksam för.

Förtroendet från nuvarande tränartrojka, med huvudtränare John Cooper och backtränare Rick Bowness i spetsen, är också väldigt viktig för Victor.

– De tillåter mig att spela mitt eget spel. Det var det första Coop sa till mig, och det är samma med Rick. Den friheten betyder mycket. 

– Självförtroendet är väldigt viktigt, att du litar på dig själv, känner att du kan göra grejer och att du har tränarnas förtroende. Det tror jag alla hockeyspelare kan skriva under på.

Många experter säger att du är bra nog att snart vinna Norris Trophy, priset till ligans bäste back. Hur känns det?

– Vad ska man säga… Det är inget man går runt och tänker på, jag försöker bara vara så bra som möjligt varje match. När folk säger sådant tyder det på att man gjort något bra, men allt handlar om laget.

Det är istället Stanley Cup-seger som hägrar.

– Man tänker på allt jobb och all tid man lägger ner. Det är den svåraste trofén att vinna inom sport och man drömmer om att få vinna, att få lyfta den över sitt huvud. Man har hört från många att det är det bästa som de varit med om i deras liv.

Sedan Mattias Öhlund tvingades till att i praktiken pensionera sig 2011 så har Hedman varit ensam ordinarie svensk i Tampa. Inför säsongen förändrades det då Anton Strålman anslöt till Lightning.

Den förre Timrå-backen har imponerat med sitt tvåvägsspel och inte sällan matchats tillsammans med Hedman.

– Han har betytt väldigt mycket, både för mig och för laget. Jag kände direkt vid training camp att vi skulle komplettera varandra väldigt bra. Det är en fantastisk spelare som läser spelet bra. Vi gillar båda att spela mycket, gärna mot motståndarnas första- och andrakedjor, samtidigt som vi inte är rädda att fylla på i anfallen. 

Vad blir det för språk på isen?

– Det blir svengelska, helt klart.  Men ofta mellan byten när man är väldigt trött blir det svenska, det är lättare att få ut. Vi pratar väldigt mycket under matcherna och jobbar alltid på att förbättra oss.

En annan person som betytt mycket för Victor är Modo-legendaren Hans Jonsson. Hans Majestät sköter Victor fysträning hemma i Örnsköldsvik på somrarna.

– Det har betytt grym mycket, jag tror att han är en stor anledning till att jag tagit mitt spel till en ny nivå. Den individuella, hockeyfokuserade träning har betytt mycket, speciellt med min spelstil. Jag känner att jag förbättrat min skridskoåkning i år, både acceleration och toppfart. Och jag orkar spela mycket, jag är inte blyg för att bli kastad in i situationer som är fysiskt påfrestande. 

Just somrarna i Örnsköldsvik är viktiga för Victor – och staden ligger honom varmt om hjärtat.

– Den har betytt allt för mig. Det är här jag är uppväxt och det är här jag har mitt hjärta. Att få komma hem på somrarna är det bästa som finns, träffa familj och kompisar man växt upp med. Det finns inte många ställen som är bättre på sommaren, det är fantastiskt beläget vid vattnet och man uppskattar det mer och mer. 

– Det är fantastiskt kul. Samtidigt känns det mer och mer som jag har två hem, hemma i Tampa och hemma i Ö-vik. Jag kom över i så ung ålder och har blivit vuxen här.

Som alla andra Ö-viksbor hade han ett par jobbiga veckor tidigare i vår när Modo, med brodern Oscar i laget, kvalade för att hänga kvar i SHL.

– Hörredu, det var väldigt nervöst. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte var det men jag hade en stor tro på laget och trots att det var en tuff säsong så klev de fram när det behövdes. Jag var väldigt nöjd och glad. Men man känner att man blir mycket mer nervös när man själv inte kan vara med och spela.

Victor är övertygad om klubbens stora betydelse – och har sett vilket globalt varumärke det är.

– Det betyder allt för staden. Alla här borta vet vad Modo Hockey är och vilken hockeyfabrik det är. Det är viktigt att ha ett lag och fortsätta producera spelare. 

– Peter och Markus satte Modo på kartan men folk glömmer bort hur många det är som kommit därifrån. Danne och Henke vet alla också om, men du har Susse, Svarten, Påhlsson, Tobbe, Timander, Salle, Hasse och så vidare*. Ö-vik och Modo är världskända.

*Spelare som avses med dessa smeknamn, i tur och ordning: Peter Forsberg, Markus Näslund, Daniel Sedin, Henrik Sedin, Niklas Sundström, Per Svartvadet, Samuel Påhlsson, Tobias Enström, Mattias Timander, Andreas Salomonsson, Hans Jonsson.

Mer läsning

Annons