Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förre Modotränaren om Brynäsmatchen som kunde räddat honom: "Hade nog fortfarande tränat Modo då"

/
  • Modo ledde med 1-4 mot Brynäs i omgång 15. Sedan vände Gävlelaget till 7-4 och dagen efter sparkades Larry Huras.

Minns ni Larry Huras?
Modotränaren som kom, såg och sparkades.
Från en skidort i Utah berättar han nu om sina 194 dagar i Modo, matchen mot Brynäs som fick honom sparkad och vilka han tror måste lämna Örnsköldsvikslaget för att den ska kunna andas framgång igen.

Annons

Han var något nytt. Något exotiskt.

För första gången i Modos 95-åriga historia skulle en nordamerikan stå i båset.

En ny identitet skulle skapas, ett nytt blad skulle vändas. Det var nu bottenträskkamp skulle bytas ut mot toppstrid, kvalspel mot SM-finaler och det var dags för Modo att påbörja en vandring de aldrig tidigare varit på.

Larry Huras-style.

Satsningen slutade i Hockeyallsvenskan efter ännu ett tränarbyte och en turbulent säsong. Ett fiasko, kanske det största hittills för föreningen.

När Brock Montpetit slängde iväg sitt frilägeskott och pucken borrade sig in i Adam Reideborns vänstra nätmaskor var Larry Huras i en skidbacke i Utah, USA. Han tog upp sin mobil, läste resultatet och kände en blandning av sorg och frustration.

– Jag tittade på telefonen hela tiden för att få veta resultatet och i period tre såg jag att de ledde med 3-1. Då tänkte jag: "Yes, det är lugnt, de klarar detta". Sedan när jag tog upp mobilen nästa gång hade Leksand avgjort i övertid. Allt jag kan säga är att jag är väldigt besviken. Jag vet inte om jag är mer arg eller ledsen, jag är nog båda. Jag älskade att vara Modos tränare, jag njöt av min tid i Örnsköldsvik och det var fantastiskt att få jobba med alla i föreningen. När folk frågar mig om Modosejouren nu säger jag att jag älskade allt. Det var underbart.

Över en vecka har gått sedan Hockeyallsvenskan blev verklighet för Modo.

När Sporten når Larry Huras står han i skidbacken igen, men han säger att han kan ta en paus i några minuter för att prata.

Det slutar med en timmes långt samtal om hans tid i klubben, vad som gick snett och vad Modos tidigare huvudtränare gör i dag.

– Jag har rest mycket. Jag stannade i Ö-vik till mitten av december och sedan åkte jag till Kanada för att fira jul och nyår. Jag har varit i Utah mycket eftersom att familjen bor här, men annars har jag varit en del i Schweiz och i Ö-vik faktiskt. I februari, under två-tre veckor, var jag tillbaka.

Vad gjorde du i Ö-vik?

– Jag gick på träningarna, åt lunch och åkte en del skidor i Åre. Det handlade mest om min boendesituation, att jag inte kan vara i Nordamerika hela tiden. Jag måste spendera tid i Europa och Sverige på grund av det.

Träffade du Per Svartvadet, den nya tränarstaben eller spelarna något?

– Ja, absolut. Jag träffade Per ett par gånger och pratade en del med spelarna. Det blev inget snack med de nya tränarna, men resten träffade jag. Jag var inte där så länge och jag ville inte störa Modo. Jag har tittat på alla matcher på tv sedan jag lämnade faktiskt.

Larry Huras betonar gång på gång hur mycket han älskade att vara kapten för Modoskutan.

Samtidigt är han irriterad. Över sättet han fick lämna klubben och bristen på kommunikation från människor som har ledarpositioner i föreningen.

– Detta är en lång diskussion, säger Larry.

Jag har tid. Börja med att berätta vad du och Modo kunde gjort annorlunda.

– Visst. Jag, Per (Svartvadet) och tränarna pratade hela tiden om vad vi kunde göra för att få resultat. Alla vi hade kunnat göra saker annorlunda om man ska vara efterklok. Men titta på förutsättningarna vi hade: Vi hade två orutinerade målvakter som knappt spelat i SHL, vår försteback skulle komma först i november, det var ofantligt många nordamerikaner samtidigt som inte testat på svensk hockey, vi hade en ny huvudtränare som inte tränat i SHL och två assisterande som var unga och oerfarna, Bobby Butler var skadad och missade hela försäsongen, juniorer skulle slussas in, unga killar som Emil Pettersson och Ludvig Nilsson kom från Allsvenskan och skulle ta ansvar. Slår du ihop allt detta och tittar på det... ja, det är inte en formel för direkt framgång. Att förvänta sig framgångar direkt var inte realistiskt.

Är du arg eller besviken över att du inte fick mer tid i Modo?

– Ja. Jag hade inga problem med Per Svartvadet, han är en fantastisk man och han kommer bli en bra general manager. Vi jobbade bra tillsammans och om det bara hade varit vi, tränarstaben och spelarna hade allt gått bra till slut. Jag är övertygad. Jag vet det. I 30 år har jag tränat hockey och detta var första gången någonsin som jag sparkades under min första säsong. Jag har varit i många klubbar med olika förutsättningar och när du är ny måste du få tid att göra din grej och sätta samman laget. Jag vet att vi var på rätt väg med Modo, sedan fick jag sparken.

Sammanlagt blev det 15 matcher för Larry Huras i Modo. I 194 dagar var han ytterst ansvarig för laget, spelsättet, träningarna och resultatet.

Modo hade tagit endast tio poäng och låg näst sist i SHL när Huras lämnade. Kritiken var stor och många såg tränarbytet i början av november som starten på något bra. In med hungriga Andreas Johansson och ut med nordamerikanen som spelade ett försvarsspel som aldrig tidigare skådats på en is i Örnsköldsvik.

Larry Huras var inte förvånad över att Modo var nästjumbo i november. Det var snarare något han räknat med efter en kaotisk inledning. Enligt honom började problemen redan under sommaren.

– Vår försäsong var inte bra. Vi mötte för många allsvenska lag och det var dåliga matcher, men vi hade inte budgeten för att möta andra lag. Vi gjorde det bästa av situationen men uppladdningen var inte optimal. Modo måste ändra på sin försäsong i framtiden, det måste vara ett bättre spelschema innan säsongen startar och man måste möta bättre lag. Sedan börjar vi med säsongen och Ryan Whitney bestämmer sig för att sluta. Det innebär att våra två förstabackar inte var med oss. Vår förstecenter, Byron, skär efter det av sig hälsenan. Kyle Wilson får en fem matcher lång avstängning och det var då stormen började ta fart. Från match fem och framåt började det synas mörka moln över Ö-vik. Våra två förstacentrar och två förstabackar var borta och vi hade två ungdomar i målet. Då var vi långt ner i skiten. Galna saker hände oss under kort tid och när allt pågick tittade jag mot himlen och frågade: "Gud, ska jag inte vara här?", säger Huras som fortfarande står fast vid att vändningen var nära.

– Vi var på rätt väg. Killarna jobbade hårt, stämningen var bra och vi började hitta vårt spelsätt. Sedan fick vi in killar som Dwyer och det fanns en del positiva inslag. Vi mötte Brynäs i omgång 15 och ledde med 4-1, men förlorade ändå. Om vi hade vunnit där hade jag nog fortfarande tränat Modo. Men det är historia, vi kan inte ändra det nu.

Det går att höra Larry Huras besvikelse.

Han är uppe i varv, tonen är något irriterad och desto djupare vi gräver i hans Modosejour desto mer har han att säga.

– Det jag är besviken över är att i styrelsen finns det människor som förstår hockey och de borde sett att vi var på rätt väg, eller i alla fall frågat mig vad jag tyckte om vår riktning. Det fanns ingen diskussion över huvud taget. De människorna borde man skylla på. De fick panik, de tog märkliga beslut och sparkade mig. Sedan tog de in Andreas (Johansson) som är klubbens tionde tränare på tio år. De kan inte fortsätta göra samma misstag år efter år. Vet du vad det kallas när man gör det? Galenskap. När samma människor gör samma misstag är det inget annat än galenskap.

Enligt dig är det Modos styrelse som varit problemet de senaste åren alltså?

– Ja. Per (Svartvadet) hade en bra idé, som Peter Forsberg och andra var med på. Vi ville göra något annorlunda och vi skulle skapa en ny Modoidentitet. Vi kunde inte jämföra oss med Skellefteå, Frölunda och Färjestad på spelarmarknaden så därför behövde vi testa något nytt. Vi behövde hitta något unikt och tanken var att jag skulle, med tanke på min europeiska erfarenhet, införa nya saker och hämta inspiration från platser jag tidigare varit på. Jag skulle samtidigt anamma den svenska stilen, lära mig av svenska tränare och sedan skapa något speciellt. Det går inte att göra på 15 matcher, det tar minst ett eller två år.

– Vi pratar om att förändra attityden och identiteten i en förening. Vi jobbade extremt hårt för att kunna göra det och jag såg minst två matcher innan varje seriematch för att vara förberedd. Jag ville lära mig hur de andra lagen spelade för att förstå mig på den svenska stilen. Men det är inte det som tar tid, utan det som tar tid är att få ens eget lag att förstå hur man vill att de ska spela hockey.

Men passade din spelfilosofi och dina idéer Modo Hockey och SHL?

– Varför skulle det inte göra det? Problemet är att om du har fem spelare ute på isen och en inte vet vad den gör så förstörs allt. Jag minns en gång efter en dålig match när min fru frågade vad mitt lag höll på med och att spelarna var överallt på isen. Då svarade jag bara att det var en spelare som inte gjorde vad den skulle och då faller allt samman. Grejen är att mitt spelsätt är inte så olikt andras. Vår tanke och min idé var att vi skulle likna Skellefteå. Men skillnaden är att jag ger spelarna möjligheter och när de får det på isen, och de måste tänka, så hänger inte vissa med. Alla mina andra lag har förstått min syn på hockey, men för vissa lag tar det längre tid. Om två-tre spelare inte förstår spelidén är det lugnt men om fem, sex, sju spelare inte förstår kommer hela laget lida av det.

Var spelarna inte tillräckligt bra för din typ av hockey?

– Det var inget problem med talang eller kvalitet. Det handlade om att alla skulle förstå spelsättet och sådant kan ta tid. Ofta förstår laget under den andra halvan av säsongen. Då säger det klick och spelarna inser vilka vägar de ska ta på isen, från A till B till C. Då får man resultat men vi kom aldrig dit, men vi var nära. Tro mig, vi var nära.

– Jag sa det till Per (Svartvadet) också att vi var nära att få spelarna att förstå. I stället byter man ut mig och tar in AJ (Andreas Johansson). Då byter man ut spelfilosofin och får börja om på ruta ett igen. Visst fick laget några framgångar med AJ, men de spelar fortfarande på ungefär samma sätt som tidigare. Det är inte så stor skillnad, det är fortfarande hockey. Hans forecheck liknar min till exempel. Om du och jag skulle sätta oss ned och bryta ner min och AJ:s taktik skulle du se att det inte är så stora skillnader.

Larry Huras gillar att ha kontroll. Det är inget han förnekar.

Det var också det han fick mest kritik för. Han ville peta i allt och hans assisterande tränare, Henrik Gradin och Jan-Axel Alavaara, fick mindre ansvar än vad de varit vana vid.

Ett kontrollfreak? Ja, absolut, säger Huras.

– Det är rättvist att säga så, jag kunde ha gjort saker annorlunda. Men det beror också på vad du menar med ansvar. Jan-Axel (Alavaara) fick ta powerplay även fast han inte ville det. Det var ett misstag av mig för han ville ha ansvaret över box play, men tidigare under min karriär har mina assisterande tagit hand om PP och därför fick han det ansvaret. Modo hade sämsta BP och PP:et året innan mig med samma assisterande så därför ville jag göra något annorlunda. Jan-Axel jobbade hårt med att få vårt PP att fungera men jag märkte att jag la mig i hans arbete mer och mer eftersom att vi inte fick resultat. Samtidigt hade vi andra problem i PP då våra tilltänkta spelare där antingen var skadade, avstängda eller i Nordamerika. Men ja, jag kan erkänna att jag vill ha kontroll, berättar Huras som poängterar att Modo visste vad de skulle få när de anställde honom.

– Alla visste om det när jag tog över för jag sa att om någon kommer till mig med tio idéer så kommer jag kanske ta till mig två. Det är 20 procent och kan du influera mig så mycket har du gjort det bra. Jag lyssnade alltid på mina assisterande men oftast tar jag inte till mig andras idéer. Jag vet vad jag vill och det är möjligt att spelarna och de andra ledarna blev frustrerade över det men samtidigt gjorde vi flera ändringar. Vi ändrade försvarsspelet i egen zon för våra backar kunde inte anpassa sig till det jag tänkte. De hade inte rätt kvaliteter och därför ändrade vi. Vi började spela som Skellefteå och Frölunda och det hjälpte.

En del spelare vi pratat med under våren har berättat att de tyckte träningen under din tid var för lätt.

– Vad menar du med lätt? Att vi inte jobbade hårt under träningarna?

Precis. De kände att träningen inte var så tuff som de var vana vid och att de gärna hade kört hårdare.

– Jag håller inte med. Det är en lam ursäkt från de spelarna. Det kommer från någon som kanske är 22 år och inte har lång erfarenhet som spelare. Min träning är en process, jag har varit framgångsrik i 30 år, de skulle lära sig att anpassa sig efter min träning innan, under och efter säsongen. Det är 30 års erfarenhet mot någon som säger att vi borde tränat hårdare, åkt mer skridskor och så vidare. Det är ursäkter. Spelarna skulle behövt blocka mer skott, tagit sig till situationer där det gör ont att vara, spelat med mer kraft och offrat sig i varje byte.

För ett år sedan, i april 2015, kritade Larry Huras på ett kontrakt med Modo till 2017.

Han vill inte berätta om Modo fortfarande betalar hans lön när klubben åkt ned till Hockeyallsvenskan, men han bekräftar att det var nära att han tog över Schweiz landslag innan årsskiftet.

Just nu söker han febrilt efter ett nytt jobb. Han hoppas stå i tränarbåset igen till hösten.

– Det är något som stannar mellan mig och Modo, säger Huras om den ekonomiska ersättningen från Modo.

– Men de har varit fantastiska att jobba med, Per (Svartvadet), Lelle (Hermansson) och alla i föreningen. De har hållit vad de lovade och jag vill hjälpa dem genom att hitta ett nytt jobb. Jag har ett kontrakt fortfarande och mitt hjärta tillhör fortfarande Modo. Det gör ont att de inte spelar i SHL längre och det var en tung dag när Modo förlorade mot Leksand.

Hjälper du Modo på något sätt i dag med tanke på att du är under kontrakt?

– Nej, det gör jag inte. Det bästa jag kan göra är att hitta ett jobb och det ska jag göra.

Det närmar sig stängning i skidbacken i Utah. Det blev ett samtal längre än några minuter.

Larry skämtar och säger att snön har smält bort under timmen vi pratat och att han nu måste gå ned till liften.

Men det finns fortfarande ett kapitel kvar att diskutera: Nästa säsong.

Var ser Larry Huras sig själv om ett halvår? I en svensk klubb? Ja, gärna, säger den snart 61 år gamle hockeytränaren.

– Jag skulle älska att återvända till Sverige. Jag skulle ta ett allsvenskt lag direkt bara för att få revansch. Det är min karaktär och jag vill lyckas i Sverige. Jag lärde mig mycket i Modo och jag kommer vara en bättre tränare i nästa lag.

Han tar en andningspaus. Funderar. Modo igen, i en ny roll?

– Jag har ju fortfarande kontrakt nästa år. Om Modo vill ha mig igen är jag beredd att ta en ordentlig lönesänkning för att träna i Hockeyallsvenskan.

På riktigt?

– Absolut. Men då måste Per Svartvadet ha kulor stora som en buffel för det kommer krävas mod att ta tillbaka mig, säger Modos första nordamerikanska tränare och skrattar.

Mer läsning

Annons