Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När Hockeystjärnorna mötte Autografjägarna – och alla vann

/

Jag har väl alltid haft lite problem för det här med uppvisning och idrott, det sitter inte ihop.
Men.
Verkligen men.
Jag har väl bara nån gång, ni vet nog när, lämnat Gavlerinken mer glad än i torsdags kväll efter det som var Svarta mot Vita Brynäslaget.

Annons

Den där matchen var nämligen ingenting. Men det visste jag, det visste ni, det visste de som var med.

Det var matchen efteråt som var den bästa.

Den med spelarna mot resten.

Eller mot förresten – med snarare. Med supportrarna.

Och med värme, med hockeykärlek, med att se sig själva i unga pojkar och flickors förväntansfulla ansikten.

Det här var kvällen när Hockeystjärnorna mötte Autografjägarna och det var ett fullständigt, vansinnigt, underbart organiserat kaos där i den långa korridoren.

När spelarna värmde upp matchen spelade man fyndigt nog Michael Jacksons "Black or White".

Jag tänkte på den låten när jag stod där i vimlet, att ibland spelar det ingen roll vem man är ens i hockeyvärlden. Ibland är stor och liten, stjärna eller drömmare, tillsammans.

Ni kan se TV-klippet därifrån på gd.se och arbetarbladet.se – om ni nu mot förmodan inte litar på vad jag skriver.

Jag tror faktiskt aldrig jag har sett något liknande, och då har jag ändå hunnit trampa in i rätt mycket uppståndelse under ett sportskrivarliv.

Jag sätter självklart den största Hissar-stämpel jag någonsin hittar på Brynäs arrangemang, av den här internmatchen med fri entré och sedan det totalöppna hus som Gavlerinken blev för alla som nån gång vill vara i närheten av sina idoler.

Det var en tjock och fem-sex-sju personer bred kö hela vägen från foajén i Gavlerinkens entré in till borden när spelarna satt på en jättelik lång linje – och slet hårdare än de gjort under alla barmarksträningar och ispass i år.

De skrev. På papper, i anteckningsblock, på tröjor, på armar, på kepsar – ja på allt som räcktes fram.

Och de poserade med alla som ville finnas på samma bild som sina stora idoler.

Ibland dyker uttrycket "att bjuda tillbaka" upp i alla former, och det är en sak som jag verkligen gillar att en generation Brynässpelare förstått och tagit till sig.

Bara att Brynäs ser till att hålla kontakten med sina NHL-spelare är oerhört bra, men det var inte bara Gävlekillar som Bäckis, Silfverberg, Järnkrok, Elias Lindholm, Lindbäck, Markström, Djoos – utan även 2012 års män som Johan Larsson och Mattias Ekholm fanns med i laguppställningen.

Nicklas Bäckström var inte ens ombytt. Men han var där. Vid rinkside under matchen. Och vid långbordet hos alla supportrar. På plats. Som han faktiskt alltid är. Som den Gävlekille han alltid är.

Och längst bort, som sista utpost, i hela den här showen satt naturligtvis Jakob Silfverberg. Han som nyligen skrev ett kontrakt som gör att han tjänar ofattbart mycket pengar på sin hockey.

Autografen han skrev på kontraktet med Anaheim var värt närmare 30 miljoner kronor varje säsong.

De autografer han skrev under torsdagskvällen var guld värda för alla de som fick dem.

Nånstans strax före klockan tio på kvällen, när man fortfarande varnade för röken för branden på Näringen, hade jag jobbat klart och smet ut bakvägen i Gavlerinken.

Då strömmade det fortfarande ut folk, föräldrar med självlysande barn, som pratade och pratade om det de varit med om.

Det sägs att man som journalist inte ska kolla en bra story, för då den spricka. Så jag gör inte det – så spelarna kanske sitter kvar och skriver autografer fortfarande.

...egentligen har jag bara ett enda förslag till nästa säsong och det är att Jacob Markström direktrefererar hela Svarta–Vita-matchen i högtalarna. D-e-t ser jag fram emot – här är en NHL-stjärna som har glimten i rösten och orden också.

Ni märker själv. Visserligen har jag haft semester, men så här glad och positiv brukar jag inte vara.

Det är inte jag.

Det kommer aldrig att vara jag.

Det kommer andra matcher också. Riktiga. När tangentbordet ska hugga och slå. När allvaret ska pressas ut ur hockeyn och Brynäs IF.

Men även då ska jag försöka komma ihåg den här kvällen, när Hockeystjärnorna mötte Autografjägarna och alla vann.

Annars är det helt ok att påminna mig.

Mer läsning

Annons