Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vakant, vakant, en tränare, vakant, en tränare till – var är profilerna, Brynäs?

Annons

Jag hoppar SHL-tipset och slår bara tydligt fast att Brynäs blir nr 6 till nr 10 och sedan blir det spännande som det alltid eller aldrig blir.

Mer behöver vi inte orda om det

Jag tittar i stället ut över isen.

Och sedan åt sidorna på läktarna.

Och tycker det ser tomt ut.

Och det här är det som den här säsongen kommer att handla om: allt fylla luckorna i laget, att fylla de gapande hålen bland åskådarna i Gavlerinken.

Det ena sitter naturligtvis ihop med det andra, när nu briggen Brynäs som sportchefen Stefan Bengtzén snickrat på sedan nån gång förra hösten ska sjösättas som Bulan Boys.

Brynäs behöver nämligen sin publik, mer än förra säsongen och kanske mer än någonsin. I fjol var publiksnittet i Gavlerinken 5 103 under grundserien, en siffra som dopades en aning av tre Leksandsmatcher som var de enda som lockade mer än 7 000.

Utan Leksand, och ni har ett snitt på 4 777.

Och utan Leksand – ja det är vi ju. Inte profillöst, men derbyfattigt.

Man behöver inte doktorera i ämnet hockey för att förstå att Brynäs sportchef Stefan Bengtzén har som idé att titta på vad spelare gör på isen, hur de uppträder i omklädningsrummet och kanske lite till också – men inte så mycket vad de heter.

Den här säsongen är till stor del Bengtzéns. Det är nu hans strategi prövas på den högsta svenska nivån. Och hans centerjakt och sedan backjakt (sedan Niclas Andersén hastigt och lustigt fått ett kontrakt med Sidney Crosbys Pittsburgh) är redan mer omskrivna än den lokala björn/älg/småviltsjakten, bytena oräknade.

Till slut kunde Bengtzén visa upp sin trofé i den vandrande hockeyvargen Anssi Salmela.

Årets första hockeylista blir därför de största profilerna i Brynäs just nu.

Jag börjar med att lämna två positioner tomma, men det är bara för att det tar emot att sätta "Bulan" Berglund högst upp.

Det vore närmast oetiskt, det vore att cementera en ordning som vi inte vill ha.

Det här är en lista som måste fyllas.

Men "Bulan" är trea, och här åker jag på en skridsko. Jag tror mycket på vad denne norrbottning kan göra, både med stora och små medel. Det finns risk att vissa av hans träningar har mer underhållningsvärde än några av matcherna, säg i slutet av november. Men resultat kommer det att bli på matcherna.

Det här med att jag skriver Bulan Boys har inget med att göra att jag tycker det ligger bra på tungan eller i tangentbordet. Det handlar bara om att det är förlängningen av Stefan Bengtzéns bygge: ett lag, inte uppbyggt av superstjärnor utan av hockeyns grundmateria.

Mer på listan? Tommy Sjödin skulle kanske ha varit högre. Han toppar annars nån av mina privata över stora idrottsmän som aldrig blivit stora på sig, men jag stannar där.

Mer på listan?...saknar ni nye Nick Johnson, saknar ni nye Petr Vrana, saknar ni nån av de nya backarna?

Jag säger bara, platserna på profillistan är lediga. Det är bara att ta slå sig in, på färska meriter.

Först som sist: jag vet att profilämnena finns i Brynäs. Det har det alltid funnits, men det ska putsas och fejas också. Det finns ju alla sorter dessutom, om man genforska i ämnet profiler också.

• Såna där som vi sett några av under 2000-talet, unga, talangfulla män med Brynäs i hjärtat och NHL i blick; Bäckis, Jakob Silfverberg framför allt – och jag tror ni vet vad jag menar.

• Riktigt stora hockeyspelare, som bara sveper in och tar över hela showen. Såna brukar dock inte checka in i Gavlerinken – det är mer vanligt att de produceras, förädlas och lanseras där.

• Sköna typer. Jag saknar fortfarande "Han med mustaschen", forwarden Andreas Thuresson – en kille som var en strålande hockeyspelare och hade en avspänd attityd till just sin egen skicklighet....och en häftig mustasch...

Mer på listan?

Jesper Ollas går in på gamla meriter, men han har alibi för förra säsongens så besvärliga och frustrerande skada.

Sebastian Enterfeldt är fortfarande skadad, och det är främst oroande ur den här härliga hockeykillens perspektiv. Det finns karriärer som tagit slut alldeles för tidigt, det får inte vara så här. Inte för en kille som ställer sig i Brynäsklacken när han inte kan spela.

Ibland tror jag dock Bengtzén, Bulan och de andra har det lätta jobbet. De ska se till att det spelas hockey, görs mål – och vinns matcher.

Andra i Brynäsorganisationen ska trolla med knäna, och locka åskådare mot ibland alla odds. För det är svårt när TV konkurrerar (med en bild som Brynäs och SHL sålt!) och allt annat också konkurrerar förresten – och när man inte vet vilken produkt som ska levereras.

Och hur man än gör så är det ändå något fel på biljettpriserna, ölkranarnas placeringar och kapacitet, parkeringens utfartssystem och/eller allt annat.

Mer på listan?

Oj, jag sätter tydligen Anton Rödin långt ned. Jag tror faktiskt jag egentligen skulle sätta honom riktigt högt upp. Men det får han åtgärda själv. Den nyblivne kaptenen är inte längre bara en poängspelare, utan har lagt till nya spetskompetenser som kan göra honom riktigt stor, och riktigt förmögen i en annan liga. Jag har fortfarande en backchecking-explosion i minnet från förra säsongens kvartsfinalserie mot Skellefteå som hade en kaptens C-märke över sig.

Mer på listan?

Den nya generationen. Den är spännande, den har moderklubbar som heter Valbo, Huge och Hille/Åbyggeby.

Jag vill helst dock att de ska bli profiler – skarpa, häftiga, förtroendeingivande och framåtlutade sådan – under sin korta hockeylivstid i Brynäs.

För alla försvinner annars numera till NHL innan vi knappt hunnit trycka tidningar som den här.

Men framför allt vill jag att de här spelarna ska få utvecklas i Brynäs den här säsongen utan att tvingas ta ledande positionerna bara för att lagbygget i övrigt vacklar. Det har faktiskt Bengtzén och Bulan lovat.

Utanför listan, just nu!

Vissa saker känner man bara på sig. Jonathan Pudas kommer att bli en sensationellt bra back i Brynäs i vinter. Ung, bra skridskoåkare och lugn med pucken och kan när och om det behövs skjuta.

En sån där som jag gillar. Nu har jag skrivit det. Det känns bra.

Totalt utanför listan!

Ny skador. Gamla skador som slås upp. Sjukdomar. Det behöver inte Brynäs.

...och nej – det går inte att åka ur SHL i år heller. Det gick inte i fjol, även om Leksand lyckades, och det går absolut inte i år när kvalet sker i bäst av sju matcher mot ett allsvenskt topplag. Brynäs hamnar nånstans sexa till tia, och får spela åttondelsfinal. Vi börjar där, och sedan får det gärna sluta någon annanstans.

I fjol skrev jag faktiskt att Växjö skulle ta chansen och vinna SM-guldet. Nu skriver jag Luleå, även om det blir lite bakvänt med "Bulan" här och Bill Sweatt och Granström däruppe.

Mer läsning

Annons