Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Israels våld ger aldrig fred

/

De israeliska flyganfallen mot Gaza dödade drygt 400 människor. Enligt Israel skulle attackerna koncentreras mot Hamas, men många av de dödade var civila och barn. Nu har Israel trappat upp konflikten ytterligare genom att gå in med marktrupper. Dödandet fortsätter.

Annons

Därmed fördjupas konflikten och tragedin i Mellanöstern. Våldet eskalerar medan förhandlingar och försök till fredsuppgörelser blir allt mer avlägsna. Både palestinska Hamas och Israel har ansvaret för vad som händer, men det tyngsta ansvaret ligger på Israel.

Sjukhusen i Gaza är överfulla av dödade och skadade. Till vilket pris?

Varför slår Israel till så hårt som man gör? Vad är målsättningen? En fredsprocess bygger på jämlikhet och förtroende, men allt sådant grusas i takt med att bomber fälls medan desperationen växer i det tätbefolkade Gaza.

De frågor som måste lösas är omfattande och svåra. Vad ska ske med de dryga 2,6 miljoner palestinska flyktingar som nu finns i Libanon, Syrien och Jordanien? Hur tänker Israel tackla problemet med de illegala bosättningarna? Hur ska Jerusalems framtida status se ut? Hur ska de splittrade palestinierna på Västbanken och Gaza kunna enas?

Lägg därtill att Hamas inte godkänner Mahmoud Abbas som ”sin” president och motsätter sig ett fredsavtal med Israel.

Både Israel, USA och EU har stämplat Hamas som en terroristorganisation. Hamas har under senare år angripit både civila och militära mål i Israel med raketer och självmordsbombare. Då vägrar Israel, med stöd av USA, att förhandla, men utan samtal och förhandlingar med öppna kort finns ingen fred i sikte. I stället dödas och lemlästas människor på båda sidor i en just nu allt mer eskalerad konflikt.

Försöken till fred har varit många och inleddes med Osloavtalet mellan Yasser Arafat och Yitzak Rabin 1993. Sedan kom Bill Clintons försök att medla fred i Camp David 2000 och Taba 2001. George W Bush har knappast ansträngt sig för att söka en fredsuppgörelse. Även om han retoriskt hävdat vikten av en sådan.

När Yitzak Rabin mördades dog också många av de förhoppningar som fanns för en fredsprocess med riktning mot en tvåstatslösning. Det finns anledning att påminna sig om Rabins budskap som i dag tycks vara med eller mindre glömt: ”Det är med sina fiender man måste sluta fred”. Så sant, men det krävs också vilja och omdöme.

Stilleståndslinjen från 1949 utgör den folkrättsliga och politiska grunden för en verkningsfull fredsprocess. På den grunden måste alla inblandade parter stå om en verklig fred någonsin ska bli verklig.

Mer läsning

Annons