Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jäderlund briljerar som Barbro

/
  • Cecilia Wernesten som Jenny återvänder till hemstaden i Folkteaterns

Kristian Ekenberg har sett premiären av Folkteaterns nya pjäs i Norrsundet.

Annons

Jenny skyller allt som gått fel i hennes liv på den lilla uppväxtorten. Någonstans i den lilla staden, vid något tillfälle, finns ögonblicket när allt gick åt helvete.

I Folkteaterns nya föreställning ”Jag kommer härifrån” återvänder Jenny till hemstaden för att nagla fast det ögonblicket. Som om hon genom att göra det kan återvända i tiden och lägga om sitt liv i ett nytt, vinnande spår. Hennes hippa och urbana pojkvän i Stockholm har nyss dumpat henne med motiveringen att han inte klarar av hennes landsortsmentalitet.

Jenny har betalat 2 000 kronor till grannkvinnan Barbro för att hon ska köra runt henne på byn under snabbvisiten. Men besöket drar ut på tiden, och inte bara för att Barbro har mist körkortet. Att lokalisera det där ögonblicket när allt gick snett visar sig vara svårare än vad Jenny trott. Hennes minnen överensstämmer inte med de minnen som människorna i hemstaden har av henne. Allt är sig likt men ändå är ingenting som hon minns det.

Folkteatern fortsätter att rota i frågor om landsbygd, identitet, lojalitet och tillhörighet. Som teatern bör. En regional teater ska vara relevant för den plats där den verkar och dessa frågor hänger över Gävleborg. Även när teatern spelar klassiker, som Tjechovs ”Morbror Vanja”, finns det perspektivet närvarande.

Pjäsen har skrivits av Anders Duus, och tankarna går till Maria Bloms ”Masjävlar”, en liknande hemvändarberättelse om att upptäcka den egna identiteten i myllan där den formades.

Formen är ett slags kaféteater, med publiken utspridd runt termosarna, och skådespelarna kommer så nära när de rör sig i lokalen att de snuddar vid en. Folkteaterns ensemble och regissören Michael Cocke har tidigare visat att de bemästrar konsten att gå in och ut ur roller, och även om ”Jag kommer härifrån” blott spelas av fyra skådespelare är rollerna desto fler.

Cecilia Wernesten har en ganska otacksam roll i Jenny, en krisande kvinna som det är svårt att fatta sympati för, alltför uppslukad i dramat av sitt eget liv. Osympatiska roller kan vara mycket mer intressanta än de sympatiska, men Jennys livskris engagerar mig inte.

Däremot faller jag direkt för Barbro, en skvallrig tant av typen som ägnar hälften av sin orala diarré åt att fastställa om någonting hände 1987 eller 1988. Hon är en kliché, rentav en karikatyr. Men det finns människor som faktiskt är klichéer, som stereotypen mallats efter. Svårigheten är att se människan i klichén, och det gör Mats Jäderlund med bravur. Barbro, I love you! Jäderlund är hjärtat i en rik berättelse om hur vi aldrig kan lämna platsen där vi formats.

Annons