Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag är värd varje krona!

Annons

Snart insorterad i gruppen ”äldre” kommer jag, om allt går bra, att ligga samhället till tyngande last. Det krävs svindlande skattehöjningar för att hålla mig vid liv, om jag lever så länge.

Det är vi 40-talister som om några år skall vårdas för de vanligaste sjukdomarna, demens, stroke, infarkt, allmän svaghet och brutna lårbenshalsar. Det kostar pengar, skriver två professorer i Dagens Nyheter. De är oroliga. Kostnaderna för att ta hand om oss åldringar kan stiga med 270 procent, om inget görs. En ökning i reda pengar från dagens 46 till 126 miljarder. Det är ju förfärligt.

Ett alternativt scenario skriver ner ökningen till 165 procent, men då måste nästan alla äldre hålla sig unga och friska. Det kan gå om vi börjar träna redan i dag.

Jag ser äldre som är betydligt yngre än jag fylla cykelvägar och promenadstråk med stavgång, en effektiv metod för att hålla sig frisk och kry, har jag förstått. Och inget att skämmas för, även om joggning i fem kilometer eller en mil kan förefalla mer livsuppehållande. Jag cyklar tio mil i veckan, det får väl ses som ett hyggligt bra sätt att hålla mig borta från långvården.

Det lilla jag kan bidra med för att lätta den framtida gemensamma bördan är annars att jobba så länge jag får, och hålla mig frisk, helst till den dag jag dör. Det skulle samhället tjäna på. En fråga om framtida retroaktiv solidaritet, kan man kanske säga.

Och vem vill leva på sina barns nåde, det är ju de som skall betala den vård som redan i dag går på knäna. Det viktigaste, redan nu, är att dra ner kostnaderna.

Landstinget i Gävleborg har effektivt visat att det inte är möjligt. Dess ansvariga, politiker och tjänstemän, har slitit med frågan i flera år utan att ha kommit längre än till några miljoner av de 200 som måste dras in. Om 20 år kan det handla om 400 miljoner.

Varje dag efter 80 fylls väl då av dåligt samvete för att man kostar de friska skattebetalarna så mycket.

Men får man ändå, trots de väldiga utgifterna, be om ett liv åtminstone till 85? Det har jag kapacitet för.

Framtiden för 40-talisterna är ju ingen nyhet, direkt. Vi är en stor grupp, vana att ha det ganska bra och, göra rätt för oss. Full ATP skulle ge oss en pension det går att leva på, men inte allt för länge. Så löd undertexten, när vår tid diskuterades.

”Problemet är intressant”, sammanfattar den ansvariga kristdemokratiska ministern, som inte verkar ha förstått så mycket. Men jag lovar, så länge jag har kraften, att följa den här frågan. Ingen skall få sätta sig på oss äldre!

Mer läsning

Annons