Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag fick vårkänslor av tv-reklamen

Tack Mary Andersson för vykortet jag fick efter en krönika jag skrev i september och som handlade om den annalkande hösten. Här kommer en vårkrönika!

Annons

Med ens översköljs jag av nåt som vare sig är varmt eller kallt. Vare sig påträngande eller påtagligt närvarande. Nåt som enbart är. Som inte manar till aktivitet.

Egentligt är det nåt som gör att jag tittar bort. Håller för öronen. Eller byter tv-kanal.

”When I wake up in the morning. and the sun light hurts my eyes”.

Den nästan genomskinliga reklamrösten andas sommar på mig, och jag ligger under ett träd och blickar upp i en blekblå himmel med tunna moln.

Det är inte orden, utan sångerskans röst. Eller teknik hon använder när hon sjunger. Eller hur helheten mixas som gör att jag blundar fast mina ögon är öppna. Innanför ögonlocken det är vindstilla. Det är över huvud taget stilla och i stället för tv-soffans släta yta känner jag gräsets strävhet mot huden.

Tänka sig att tv-reklam kan tala vackert.

Men vackrast talade ”Release me” – Oh Lauras ”Saab-reklamlåt” för ett par år sen:

I am the wilderness locked in a cage. I am a growing force you kept in place.

I am a tree reaching for the sun.

I am a rolling wave without the motion. A glass of water longing for the ocean.

I am an asphalt flower breaking free but you keep stopping me.

I am the rain that’s coming down on you. That you shielded yourself from with a roof

I am the fire burning desperately but you’re controlling me.

Bara meningen ” I am the rain that’s coming down on you. That you shielded yourself from with a roof”, framkallar bilder av strilande vårregn, vattentyngd växtlighet, regn mot hud, mot en sydväst, mot fönsterbleck.

Den finns nära nu, våren.

Den finns under gatornas och åkrarnas snötäcke. I fjolårslöven. Bland döda flugor mellan stugans sommar- och innanfönster. I kylväskan i källaren. I lukten av stela gardiner i utkyld stuga. I vitsippornas skogssluttningar. I bomullskläderna längst in i garderoben. I husväggar och trädstammar, mot vilka vi snart, med våra ansikten vända mot solen, kommer att luta oss.

Mer läsning

Annons