Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Jag vill uttrycka mina åsikter”

/
  • Klockan 11.00Egentligen ville Wenda bli advokat. Men efter att ha sökt och inte blivit antagen bestämde hon sig för att hitta en annan väg att gå. Via arbetsförmedlingen gick hon en kurs i tidningsproduktion.
  • Klockan 12.30Wenda är osäker på om hon vill hålla på med tv eller text i framtiden. Däremot skulle hon aldrig tacka nej till att sitta som nyhetsankare i Gävledala.
  • Klockan 13.30
  • Klockan 14.30Wendas pappa ska åka till Syrien och Wenda bär ut de tomma väskorna till sin mamma som väntar i bilen.
  • Klockan 14.40

Wenda Hajo har läst journalistik i 1,5 år och jobbar redan extra som reporter på Gävledala och är chefredaktör för tidningen Eurokurd. Hon är svensk och hon är kurd.
– Det finns mycket fördomar och missuppfattningar om människor med utländsk bakgrund. De vill jag ändra på, säger hon.

Annons


Wenda Hajo vaknar och tror att klockan är tio eftersom hon inte ställt om den. Hon går ut på Internet och läser Aftonbladets- och båda lokaltidningarnas hemsidor.
– När jag jobbar tycker jag att det är roligast att intervjua folk som är lite udda, som när jag träffade en transvestit, eller Ludde som bor i skogen utanför Bollnäs. Men samtidigt vill jag inte bara bli en reporter som refererar till andra. Jag vill uttrycka mina egna åsikter. Drömmen är ett eget tv-program och att bara få babbla om allt som jag tycker är viktigt. Det skulle vara underbart, säger Wenda och skrattar.

24 år gammal har hon avklarat halva journalistprogrammet på Södertörns högskola. Samtidigt jobbar hon extra på Gävledala och är ansvarig utgivare och chefredaktör för tidningen Eurokurd.
– Jag känner mig lite stressad nu faktiskt för förra terminen jobbade jag mycket och fick resttentor. Den här terminen måste jag fokusera på skolan, säger Wenda.
Efter att ha fixat sig i ordning går hon till Ica och köper fikabröd.


Wenda var bara två år när hon kom till Sverige från Syrien. Hon har vuxit upp mitt emellan två kulturer. Hon är kurd och fick inte ha pojkvän eller sex före äktenskapet, men hon bär inte slöja, har vilka kläder hon vill och dricker alkohol.
– Det finns väldigt mycket motsättningar i min uppfostran. Jag har alltid haft en väldigt sträng kurdisk uppfostran – fast ändå inte. Klassfester fick jag till exempel aldrig gå på. Det var inte så att mina föräldrar sa nej utan i stället föreslog de att vi skulle gå på McDonalds eller att jag skulle få köpa nya kläder. Dagen efter i skolan, när alla bara pratade om festen och undrade varför jag inte var med, kunde jag förklara mig utan att känna mig förtryckt eller att något hade stulits från mig.
– Min pappa är sträng, men han har alltid varit lika hård mot min lillebror, förklarar hon.


Det är Wendas mamma som ska hämta två resväskor eftersom Wendas pappa ska åka till Syrien. Egentligen är det inte bara nu som telefonen ringer. Den ringer hela tiden.
Det är släktingar och lillebror och kusiner och mamma.
– Är det någonting jag inte vill förändra med min kultur så är det familjesammanhållningen. Att vi är så bundna till varandra och träffas så mycket. Det finns jättemycket i mitt ursprung som jag är stolt över. Vi kurder har ingen stat som ser till att det kurdiska arvet lever vidare. Därför tror jag att alla kurder personligen känner ett ansvar för det. Som kurd är man alltid aktiv i kurdfrågor.

Wenda tar fram ett exemplar av tidningen Eurokurd. Från ena hållet är tidningen skriven på svenska, men vänder man på den och börjar läsa från andra hållet är den på kurdiska.
– I den svenska delen försöker vi beskriva Kurdistan och i den kurdiska delen Sverige. Vi försöker göra en mer lättsam och ungdomsvänlig tidning, säger Wenda.

Eftersom att hon är ansvarig utgivare är det hon som enligt grundlagen åtalas om någon stämmer tidningen. Därför läser hon igenom allt väldigt noga innan det publiceras. Än så länge har bara två nummer tryckts och det tredje är på gång. Alla på Eurokurd jobbar ideellt.
– Det känns som att de första numren har varit lite på prov. Tidningen är fortfarande i utvecklingsstadiet, säger Wenda.


Wenda åker hem till sina föräldrar och äter – som hon ofta gör på helgerna. Sen färgar hon håret svart och slötittar på tv i två timmar.


Wendas man Hasan äger restaurangen Quick in i Valbo och jobbar mycket, enligt Wenda. Men nu dyker han i alla fall upp hemma hos föräldrarna.
Wenda var 20 år när hon gifte sig med Hasan. De kände varandra men var inte tillsammans.
– Han var jättenervös när han bad om min hand, ler Wenda.
– Jag berättade inte för någon att han frågat utan tänkte att det här beslutet ska jag fatta själv utan någon annans positiva eller negativa åsikter. Jag visste att jag var attraherade av honom, men jag var så ung… Nu känns det väldigt skönt att inga föräldrar var inblandade. Att det var mitt beslut.

Wenda berättar att hennes familj inte ville att hon skulle gifta sig med en svensk man.
– Jag vet kurder som gift sig med palestinier eller afghaner och det är inte något som varit självklart tidigare. Jag tycker att man ska få gifta sig med vem man vill. Det sker en förändring men det tar lång tid.

Med barn vill både hon och Hasan vänta. Även om många i släkten tjatar.
– Det gäller att stå på sig. Jag vill verkligen ha barn, men jag känner mig inte redo just nu. När man väl blivit mamma är man det för alltid.
Vid elva-tiden åker Hasan och Wenda hem till sig.


Vid tolvtiden går Wenda och Hasan och lägger sig. Wenda tar fram boken Snö av Orhan Pamuk och läser en stund.
Vad gör du om tio år?
– Då har jag barn. Jag bor i en villa och jobbar som journalist. Förhoppningsvis är jag kvar i Gävle.

Mer läsning

Annons