Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jenny Wennberg: Stockholm måste sluta gnälla

Annons

Många Stockholmskommuner håller sig med låg skatt. Mycket låg skatt till och med i jämförelse med de mer glesbefolkade kommunerna i Sverige. Stort invånarantal, gynnsam demografisk struktur där många av invånarna är i arbetsför ålder, korta geografiska avstånd, stort utbud på arbetskraft och andra faktorer har lett till att den kommunalpolitiska verkligheten i landets storstadskommuner skiljer sig från den verklighet politiker i Hofors, Ragunda, Gällivare och andra mindre kommuner tampas med.

Landstingsskatten är däremot högst i Sverige. Men så kostar det också på att bygga Nya Karolinska och kasta pengar på höga konsultarvoden och ägna sig åt annat tok, vilket man gjort i Stockholm.

I landets glesbygdskommuner brottas man med åldrande befolkning, avståndsmässiga mardrömmar ifråga om utförande av exempelvis hemtjänst och i likhet med Stockholm, bostadsbrist. I sjukvården och tandvården handlar utmaningarna om att det är svårt, ibland till och med nästan omöjligt, att rekrytera fast anställd personal. Oavsett om det handlar om läkare, tandläkare eller barnmorskor.

Trots det hörs gnäll från Stockholm när utjämningssystemet nu ska struktureras om för att öka rättvisan i Sverige, ja, Sverige. För även om kommun- och regionpolitikerna i Stockholm inte verkar begripa det, så är Sverige större än Stockholm och vårt land just ett land, där det rimliga därför också borde vara solidaritet mellan kommunerna för ett Sverige som håller ihop. Det tjänar alla på trots allt.

Det är också därför vi har ett utjämningssystem, ett system som nu ska omstruktureras. Enligt det förslag som finns skall 1,8 miljarder kronor föras över för storstadsregionerna till glesbygden. Från Region Stockholm kommer 1,6 miljarder föras över till andra delar av landet. Omfördelningen inom systemet kommer om förslaget går igenom öka för både kommuner och landsting från 9,7 miljarder till 11,5 miljarder kronor. Det är bra politik för ett enat Sverige.

Irene Svenonius, finansregionråd för Moderaterna i Region Stockholm, är dock inte lika glad och från Stockholm sipprar därför nu ut klagosång i Sveriges radio:

– Jag är extremt besviken på att regeringen sviker 2,3 miljoner av landets invånare på det här sättet.

Regeringen sviker dock inte 2,3 miljoner invånare. Regeringen vill se till att Sverige håller ihop, vilket tjänar även de 2,3 miljoner invånare Irene Svenonius representerar. Klyftan mellan stad och land är en krutdurk, en riskfaktor i vårt samhälle. Tillåter man den växa ytterligare från politiskt håll nationellt blir konsekvenserna svåra att överblicka.

Det kanske inte bekymrar Svenonius. Men så är hon inte heller politiker i en verklighet där sjukvården är helt beroende av hyrpersonal, kommunmedborgarna betalar 35 procent i kommunalskatt eller BB på orten är nerlagt sedan decennier.

Att Svenonius tycker regeringen sviker 2,3 miljoner av landets invånare, när man i själva verket gynnar hela Sveriges befolkning, visar på bristande Sverigekunskaper.

Annons