Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jenny Wennberg: Sveriges plats i världen var tidigare självklar

Annons

Margot Wallström lämnade i fredags besked om att hon avser avgå som utrikesminister. Motiven till detta uppges vara privata, en önskan om att få mer tid med sin familj. Det är knappast konstigt. Att under så lång tid leva i det politiska livets absolut topp innebär naturligtvis uppoffringar på det privata planet.

På många sätt har Margot Wallströms tid som utrikesminister varit en påminnelse om vad Sverige en gång var för land. Wallström har bland mycket annat propagerat för feministisk utrikespolitik och erkänt Palestina. Det utgör även en glimt in i vad Socialdemokraterna faktiskt kan vara, mer än en pragmatiskt lagd rörelse ständigt redo att sluta kompromisser.

Socialdemokraterna och därmed också Sverige har över tid varit en rörelse som tydligt tagit ställning mot förtryckarregimer och för mänskliga rättigheter. Neutraliteten och alliansfriheten har värnats.

Med tiden har den tydliga rösten Socialdemokraterna utgjort för fred, global rättvisa och försvaret av mänskliga rättigheter kommit att bli till allt mer av en viskning. Relationer till länder som Saudiarabien har ställt mänskliga rättigheter mot vikten av goda handelsrelationer. Som nation har vi bland annat genom samarbetsavtal kommit att närma oss NATO allt mer.

Samtidigt som vår exponering mot resten av världen som medborgare nog aldrig varit lika stor som den är i dag tack vare den tekniska utvecklingen och exempelvis den fria rörligheten som följde med vårt EU-medlemskap har vi parallellt med detta allt mer vänt oss inåt. De nationalistiska strömningarna är idag mycket tydliga i samhällskroppen, ett skeende som påverkat Socialdemokraterna i negativ riktning. Det är också därför Margot Wallströms röst för en feministisk utrikespolitik varit så befriande eftersom den utgjort en viktig motpol till de patriarkala krafterna även i Sverige.

Margot Wallström har tydligt visat att en annan väg är möjlig. Feministisk utrikespolitik är ett verkligt steg framåt som utgör ett besked om en förståelse för att en av de viktigaste förändringarna som kan åstadkommas globalt är att stärka kvinnors ställning, tillse att varje flicka får möjlighet att utbilda sig, minska kvinnors utsatthet för våld och öka deras deltagande på arbetsmarknaden, i politiska församlingar och näringslivet.

I en tid där de globala svenskarna är svenskar som Greta Thunberg finns skäl för Socialdemokraterna att reflektera över vilken röst man fortsättningsvis skall vara i världen. Men också vilka ideal man genom sina politiska ställningstaganden skall vara med om att skapa nationellt. Det är i dag viktigare än på mycket länge i en tid som ropar efter stängda gränser och inte ser ens asylrätten som självklar.

Den utrikespolitiska linje som en gång var Sveriges och som genom Wallström fick ny kraft är därmed inte bara avgörande för att få till stånd en förändring globalt. Den är också viktig för att motverka de nationalistiska strömningarna i vårt eget land.

Idag är fler människor än någonsin tidigare på flykt. Orättvisorna och förtrycket består mot människor runt om i världen.

De människorna behöver Sveriges på sin sida som en röst för global rättvisa.

Det är också därför arvet efter Margot Wallström måste vårdas.

Annons