Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johan är hockeyberoende

/
  • Johan Kämpe är en känd hockeyprofil i Hofors, både som spelare, ledare och tränare. För drygt ett år sedan sade han upp sig efter 20 år på Ovako för jobbet som ansvarig för Furudals hockeyskola i Dalarna. ”Ett drömjobb”, säger Johan som inte har något emot att pendla de tolv milen till Furudal.

Johan Kämpe är hockey­narkoman, säger han själv. Han jobbar med hockey, är hockeytränare, har barn som spelar hockey, han ser hockey på semestern. Kort sagt: Johan Kämpe lever, andas och drömmer hockey.

– Det är ett gift. Ibland önskar jag faktiskt att jag kunde lägga energin på annat, säger han.

Annons

– Kan vi sitta i soffan och prata tror du? Det är lite hockey på tv, säger Johan och nickar mot JVM-kvartsfinalen som pågår mellan Tjeckien och USA.

Juniormästerskapet går i Ufa, huvudstad i republiken Basjkirien, 100 mil väster om Moskva.

– Jag hade helst suttit därborta och firat 40-årsdagen, säger han leende och nickar igen mot matchen.

Johan Kämpe spelade själv upp till juniornivå. Hans årskull blev en av de tongivande i Hofors HC hittills, ett gäng där bland annat NHL-proffset Andreas Johansson var en.

– Vi var fem stycken från samma klass, sju från Hofors, som spelade för Gästrikland i tv-pucken det året, berättar Johan som också blev lagkompis med prins Daniel Westling när denne valde att spela i Hofors framför Ockelbo eller Sandviken.

– Det var mest slumpen som gjorde att jag blev ledare och tränare. När jag var nere i hallen en gång blev jag tillfrågad om jag kunde ta ett pojklag. Jag sa att jag kunde prova en vecka, men sen var jag fast, ler Johan.

Johan slänger då och då en blick på tv:n och den pågående kvartsfinalen. Efter matchen är det tänkt att han och sonen Mathias ska åka till en sjukgymnast i Falun och sköta om en förmodad sträckning i Mathias ljumske. Dagen därpå ska de till Almtuna; Mathias för en provuttagning och Johan för att marknadsföra Furudals hockeyskola under en pågående cup. De ska också se Almtuna spela mot Tingsryd på kvällen.

För 14 månader sedan tog Johan Kämpe över som rektor för det rikskända hockeyinternatet i Dalarna.

– Ett drömjobb, konstaterar han. Men jag gillar inte ordet rektor riktigt. Det känns som om man förväntas vara på ett visst sätt då. Jag säger hellre skolledare eller skolchef.

Men drömjobben har ofta en baksida. När ens stora hobby förvandlas till en anställning kan det vara svårt att skilja på jobb och fritid, och till slut gör man många timmar oavlönat arbete.

– Vi ventilerar och pratar om det hemma då och då. Monica är bra på att dra i bromsen när det blir för mycket, ler Johan.

Annat var det på Ovako. Där var det fasta klockslag in och ut genom porten de 20 år som Johan jobbade där, innan han sade upp sig och började bila de tolv milen till Furudal.

– Det var väl inte helt lätt att bara sluta. Både farfar, farsan och jag har jobbat på Ovako och det är en viss trygghet med arbetskamrater och rutiner, menar Johan.

Johans hockeyintresse är genuint, från gräsrotsnivå till elit. Frun Monica är också intresserad, men gränsen för henne går väl ungefär vid att fotografera gamla ishallar, på engelska ”barns”, vilket Johan gärna gör när de är i Nordamerika.

– Andra fotar ju gamla bilar, det är väl ungefär samma sak, säger Johan, medveten om att det låter rätt nördigt.

Johan har kompisar i både Toronto och Detroit och dit har familjen gjort flera resor.

I mars åker Johan över igen som en 40-årspresent, ensam den här gången.

Så varför ägnar du ditt liv åt ishockeyn?

– Det är människorna, gemenskapen. Det är väl någon slags vuxendagis på ett sätt, men det är en skön jargong och jag älskar att se ungdomarna utvecklas. För mig är det inte viktigast att vinna här och nu utan på sikt. Det bästa är att bygga deras självförtroende, att få spelarna att tro att det är lite bättre än vad de kanske är.

Men, vad gör du när du inte gör något som har med hockey att göra?

– Nej, alltså, det finns inget annat. Ärligt talat, skrattar Johan.

Annons