Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julkalendern är fortfarande helig

Annons

De flesta gillar "Sunes jul" (1991).

"Trolltider" (-79 och -85) är en annan favorit.

Enstaka tycker "Julens hjältar" (-99), "Stjärnhuset" (-81), "Teskedsgumman" (-67 och -76) och "Liv i luckan" (-88).

När det kommer till julkalendrar har alla en åsikt. Frågan dryftades bland vänner på Facebook nyligen och föga förvånande visade sig Sunes jul vara den mest populära.

Att de som svarat är i åldrarna 27 till 46 spelar givetvis in.

Själv har jag starkast minne av kalendrarna från 1987 till 1992. Under de åren var julkalendern något heligt för mig. Det började med en kritiserad kalender – och avslutades med en som borde ha sågats.

1987 visades "Marias barn", där vi fick följa berättelser från Nya testamentet. Den lär ha visats efter att SVT under lång tid fått kritik för att julkalendrarna borde ha mer kristet innehåll. Serien fick dock en hel del skit efteråt, inte minst för en del hyfsat brutala scener. Själv blev jag som femåring traumatiserad av att ha sett Jesus hand spikas upp på korset. Hua!

Min fascination för julkalendern gick en plågsam död till mötes i december 1992. Då var det något betydligt mer smärtsamt än att se en uppspikad hand – nämligen en pastellfärgad och hysterisk Klasse Möllberg.

"Klasses julkalender" vara bara så fel. Det är något obehagligt över att se gubben Klasse spela gitarr och pyssla i ett sunkigt härbre högt uppe i något som påstås vara Sveriges största gran. Om jag inte minns fel lottade han ut fleecejackor till ungar som ropade "god jul, Klasse". Hua! Hua!!

I det här fallet hade granen kunnat vara hur hög som helst – fiaskot var ändå totalt och en del av julstämningen dog för evigt.

18 år senare sitter jag framför julkalendern på nytt. Jag har sett glimtar av de senaste årens kalendrar. Men den här gången har jag såhär långt sett samtliga avsnitt. Skälet är såklart att jag numera har en liten tjej vid min sida som vill titta (även om de kvartslånga avsnitten till störst del är en transportsträcka för att få öppna luckan).

"Hotell Gyllene knorren" är stöpt i en form som är rätt vanlig i svenska barnprogram numera. Det är inget större fel på det, rätt smart manus och allt är välproducerat.

Det är bara... ganska trist.

Den har kritiserats för att innehålla för mycket vuxenhumor och för få barn. Men jag undrar var den humorn är någonstans. Det är egentligen rätt tragiskt att se en familj ruinera sig genom att köpa ett nedgånget hotell. Särskilt som den excentriske pappan lever i total förnekelse.

Snart lär vi få se familjen Rantanen i både TV3:s "Lyxfällan" och TV4:s "Fuskbyggarna".

Men visst, jag har inga andra illusioner än att det lär ordna upp sig för familjen lagom till julafton. Och visst, jag tar det här på alldeles för stort allvar.

Men det är nog så att julkalendern fortfarande är något heligt – trots allt.

Bra just nu.

Att Leslie Nielsen dött är givetvis inte bra. Men nu har jag en anledning att se om klassiska serien "Police squad" och på så vis hylla en gammal hjälte som lämnat oss.

Sämre just nu.

Produktplaceringen av Ipad i "Modern family" (TV4) förra fredagen var bland det vidrigaste jag sett. Att det sker i en av de bästa tv-serierna just nu är djupt smärtsamt.

Jacob Hilding

Mer läsning

Annons