Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kaija, 50, är mer finsk än svensk

När Kaija Valtonen klev in

i butiken Designtorget

i Stockholm föll pusselbitarna på plats och hon kände direkt ”en sån här butik jag ska öppna hemma i Gävle”.


– Nåt sånt fanns ju inte här, säger Kaija som i elva år nu framgångsrikt har drivit sin butik Designforum.

Annons

Kaija var sex år när hennes familj flyttade från Helsingfors till Sverige, hennes pappa hade fått jobb i Stockholm.

I mitten på 1960-talet var det inte tal om nån svenskundervisning för de arbetskraftsinvandrare som kom till Sverige. De fick lära sig svenska på jobbet. Deras barn fick snappa upp språket i skolan.

– Jag kunde inte ett ord svenska när jag började skolan det året, jag fick gissa vad de pratade om, berättar Kaija som än minns hur uppslitande det var att flytta från kompisar, släkten och allt det välkända och komma till det okända landet.

Hemma blev det snart en blandning av svenska och finska. Kaija och hennes syskon pratade det nya språket och föräldrarna det gamla.

– På 60-talet var det vi finnar som sågs över axeln, den rollen övertogs sen av turkiska invandrare och så vidare till andra invandrargrupper. I dag betraktas finnar nästan som svenskar, konstaterar Kaija eftertänksamt.

Hon håller finskan vid liv genom middagar med finska väninnor i Gävle

– Det har verkligen hjälp upp min finska betydligt. Mitt språk är ju från barndomen, men flera av de andra kvinnorna kom till Sverige när de var vuxna så det är ett annat slags finska de pratar.

Kaija konstaterar att hon nog är mer finsk än svensk i sitt sätt.

– Vi finnar kommunicerar på ett rakare sätt och svenskar har andra koder, de har ofta svårt att läsa av mig.

Hon berättar ett litet exempel för att belysa kulturskillnader. I Sverige är det artigt att räcka över en smörkniv med smör på, i Finland anses det oartigt.

– Det betraktas som snålt att inte gästen själv ska få avgöra hur mycket smör han eller hon vill ta. Det går tillbaka till krigsåren då det var ont om livsmedel.

Kaija har bland annat en halv juristutbildning (”det var inte rätt för mig”) och en konstutbildning bakom sig och har jobbat på många olika ställen.

– Bland annat som vaktmästare på Sveriges television, på Rapport. Det var under min punktid, jag hade ny frisyr och hårfärg varje dag och teatersmink. Det var mer än vad den arbetsplatsen klarade av så jag fick inte vara kvar, skrattar Kaija.

Hon och Göran träffades i slutet av 80-talet och bestämde sig raskt för att flytta ihop och skaffa barn. Han forskade i historia och sökte och fick jobb på Lantmäteriets arkiv.

– Eftersom vi väntade vårt andra barn då bestämde vi oss för att flytta till hit.

Det tog ett tag att acklimatisera sig, gatulivet var betydligt lugnare än i Stockholm.

– Men annars var det bara plus – det är så nära till allting, det är tryggare och renare här, det är lätt att ha barn i Gävle.

Hennes butik föddes för elva år sen i dåvarande Arkaden på Drottninggatan. Kända och okända formgivare fick ställa ut sina varor som Kaija sålde.

I dag är hon fortfarande kvar på Drottninggatan, men har nu lokal ett stenkast från Esplanaden.

– Det är ett kanonläge och i februari tar jag över lokalen intill och utvidgar ordentligt, säger Kaija glatt.