Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kampen går vidare – för kärleken, asylrätten, framtiden

Annons

På måndag den 19 november skall många afghaner tvingas lämna Sverige. Det gäller mig också. Jag är kristen och homosexuell men eftersom jag inte har kunnat förklara det på ett sätt som Migrationsverket kräver har jag inte fått något uppehållstillstånd. När jag befinner mig i situationer där jag blir osäker blir jag väldigt låst i hjärnan och kan inte säga vad jag vill och vad jag har i hjärtat. Jag säger så mycket jag klarar. Men alla ställer krav på mig att jag skall säga betydligt mer än vad jag klarar av.

Den situation som Hassan beskriver är oerhört komplicerad. För att klarlägga om en person är kristen och/eller homosexuell ställs ett antal frågor från Migrationsverkets handläggare. Du skall kunna beskriva din inre process som lett fram till ett ställningstagande gällande att konvertera. Du skall kunna reflektera över din sexuella läggning i förhållande till samhällets syn på t ex homosexuella. Kommer du från ett homofobiskt land menar Migrationsverket att du skall kunna göra detta tydligt och detaljerat. Hassan anses inte ha kunnat göra detta. Han har t ex inte kunnat redogöra för hur han och hans partner pratade om framtiden.

Jag minns att alla de gånger vi barn sa till våra föräldrar ”kan vi inte göra det här, köpa det här så sa de varför det – vi kan bli utvisade om två dagar.” De tyckte framtiden var meningslös. Hur skulle vi barn och unga kunna tänka på framtiden då? Här frågar ni vad jag och min pojkvän pratat om framtiden. Vi har fått lära oss att det inte finns en framtid.

Som asylrättsjurist har jag under flera år reagerat över hur förenklad debatten är och hur många som gömmer sig bakom begreppet ”rättssäker process”. Det är min bestämda uppfattning att för en asylsökande i Sverige idag så är det vanligare med en bristfällig process än med en rättssäker. Utredningar som inte utreder asylskälen tillräckligt. Ungdomar som inte förstår vad de är med om och ofta inte ens fått sig förklarat vad ”asylskäl” är.

Hassan kanske sitter på ett plan på måndag kväll. Skammen han burit på så länge över vem han är finns inte längre. Jesus har gjort honom fri berättar han för mig. Det senaste 12 månaderna har han varit inlåst på förvar och därmed skild från sin pojkvän. Hans tro har hjälpt honom. Den tro som inte bedömts vara genuin och äkta.

Om jag måste åka tillbaka tänker jag inte låtsas. Jag har inte låtsats för min mor. Jag har inte gjort det för min syster. Min mamma ansträngde sig för att jag skulle leva efter hennes normer, tro och tycker och nu gör Migrationsverket likadant mot mig. De vill tvinga mig att leva efter afghanska värderingar, traditioner och tro. Varför skall jag tvingas återvända till något jag lämnat? Afghanistan vill inte ha mig. Jag vill inte ha dem. Jag har lämnat dem. I Europa har man yttrande- och religionsfrihet. Men jag uppfattar tydligt och klart att jag hindras från att använda dessa rättigheter. Istället kommer jag att tvingas ljuga om vem jag är och vad jag tycker och tror för att ha en chans att överleva som kristen och homosexuell i Afghanistan.  

Hassan och jag har kämpat ihop i snart ett år. Vi ger oss inte. Kampen går vidare. För kärleken. För asylrätten. För framtiden.

Hassan Gholami

Lotta Lagnander, asylrättsjurist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons