Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kanal 5 har lite väl roligt

Annons

Jag hade egentligen inga planer på att se eller skriva om ”Ullared” eftersom det inte direkt tillhör min favoritgenre. Men nu råkade jag ändå se ett avsnitt i min yrkesutövning, så då kan jag ju lika gärna skriva om det också. Programmet har redan diskuterats en hel del, vilket tillsammans med de höga tittarsiffrorna säkerligen gör de inblandade nöjda: Kanal 5 får tittare, och varuhuset får fler kunder (åtminstone om all reklam är bra reklam).

Men hur nöjda är vissa av kunderna och de anställda? Det första och bestående intrycket jag fick av programmet, eller snarare programmakarna, var: Fan, vad taskiga de är. Nog för att alla dokumentära program brukar vara mer eller mindre vinklade, men jag kunde inte påminna mig om något annat exempel som så ogenerat driver med de medverkande.

De intervjuar vanligt folk med ovanligt roliga dialekter, spelar dansbandsmusik, lägger på ljudeffekter och arrangerar spontana små inslag. Allt för att förstärka bilden av hur töntiga alla är. Berättarrösten låter som om han pratar med eller om småbarn och knappt kan hålla sig för skratt eftersom allt är så jäkla tragiskt ohippt. Det tragiska är väl att det kan bli svårt att hålla isär vad som är sant och vad som är tv.

Lagerarbetaren Morgan framställs, till exempel, inte som den vassaste kniven i lådan. Tvärtom anstränger de sig för att få honom att framstå som mer osäker än vad han troligen är. Till skillnad mot de flesta andra inslagen i programmet tiger intervjuaren, och kameran fortsätter att filma medan Morgan uppenbarligen inte riktigt vet vad han ska säga eller göra. Liknande vinklingar är givetvis standard i alla sådana här program, men här känns det snarare som manipulation. Jag upplevde det helt enkelt som ganska ojuste.

Å andra sidan bör väl de flesta som ställer upp i alla sorters reality-tv vara medvetna om risken att framställas i en inte helt fördelaktig dager. Kanske reagerar jag extra mycket på det just därför att man i ”Ullared” verkar göra det så obekymrat och uppenbart. Och jag tycker ju själv att, exempelvis, ”Plötsligt i Vinslöv” är en fantastisk film, trots att verkligheten som skildras där också förtjänar att sättas inom citationstecken. Att då enbart döma ut just ”Ullared” som någon sorts extrem förnedrings-tv vore onekligen rätt hycklande.

Detta till trots har jag alltså lite svårt för hur man har valt att göra ”Ullared”. Produktionsbolaget verkar ha lite väl roligt på vissa deltagares bekostnad. De flesta som skrattar åt programmets losers, fyllon och white trash (och skrattar gör man ju) inser förhoppningsvis att allt inte nödvändigtvis är på riktigt. Men kanske bör sådana här program ändå göra det ännu tydligare, både för deltagarna och tittarna, att det i första hand är underhållning som man sysslar med.

Staffan Åhman

Mer läsning

Annons