Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kanonviskorna på Gävles paradgata

I början av 1830-talet ritade konstnären Ferdinand Tollin en serie stadsmotiv från Gävle.

Annons

En av bilderna visar hur den raka och breda Drottninggatan sträcker sig österut från nuvarande Stortorget ner mot hamnkvarteren på Alderholmen. Den stora vita byggnaden i mitten ligger vid Rådhustorget och utgör idag Gävles stadshus.

Tollin var född i Gävle 1807 men flyttade tidigt till Stockholm där han etablerade sig som konstnär och journalist. Just den här bilden är faktiskt en oljemålning som en annan konstnär, Gottfried Leonard Boklund, gjorde 1892. Men eftersom den är en exakt kopia av Tollins litografi ger den en mycket bra bild av hur Gävles paradgata såg ut före den stora stadsbranden 1869.

Tittar man noga på bilden ser man att det sticker ut en sorts egendomliga kvastar, snett uppåt, från minst fem av husfasaderna. Bäst syns kanske den som sitter vid porten längst till höger, framför den parkerade hästen.

Dessa långskaftade runda borstar kallades viskor och användes ursprungligen av militären för att rengöra kanonrör invändigt efter skottlossning. Men i Gävle, liksom i Stockholm och Uppsala, fungerade de också som skyltar utanför de små krydd- och livsmedelsbutiker som gick under namnet hökarbodar.

Som framgår av bilden fanns det gott om sådana affärer i 1830-talets Gävle och de här originella butiksskyltarna utgjorde under många år ett karaktäriskt inslag i gatubilden.

Hökarviskorna satt bara uppe under den tid på dygnet då butikerna var öppna och det finns flera förklaringar till varför köpmännen i just Stockholm, Uppsala och Gävle gjorde reklam för sina handelsbodar med hjälp den här sortens militära redskap.

Det berättas att ett antal kryddkrämare från de tre städerna ansvarade för artilleripjäserna när generalguvenören Erik Dahlbergh år 1700 framgångsrikt försvarade svenska Riga mot anfallande sachsare. Och att dessa bestyckade bodknoddar sedan fick använda kanonviskan som ett sorts hederstecken.

Enligt andra källor skulle Gävlehandlarna ha utfört sina krigiska bragder redan under 1600-talet. Eller kanske så sent som under Gustav III:s krig mot Ryssland 1788–90.

Men i själva verket handlar det kanske inte alls om några hjältedåd på slagfältet. Redan på medeltiden satt det sådana här borstar och kvastar vid portarna till värdshus och gästgivargårdar och det är tänkbart att den traditionen helt enkelt togs över av butiksägarna. Det finns också uppgifter om att torghandlarna var de första som markerade sina revir med borstar av den här typen.

De flesta av Gävles hökarviskor plockades nog ner redan i mitten av 1800-talet. Men det fanns en och annan köpman som förde traditionen vidare. En av dessa var specerihandlaren P N Erixon som hade sin butik i en tvåvånings träfastighet vid Norra Köpmangatan 28. Det berättas att han ännu på 1920-talet satte upp sin kanonviska varje morgon för att visa att handelsboden var öppen.