Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kär i Ingamaj!

Det finns konstnärer som bygger monument, till exempel torn så stora att de skuggar Ulf Lundells tomt.

Och så finns det konstnärer som verkar i det pyttelilla.

Som Lena Sjöberg, med rötterna i Sandviken. En av Sveriges bästa illustratörer. Känd för förnämliga bilderböcker, små konstverk.

I verkligt miniformat är hennes nya vuxenbok ”Ingamaj”, och samtidigt överväldigande – som konstföremål.

Mellan dimblå hårda pärmar (boken går faktiskt går ner i fickan) nedtecknar Lena Sjöberg den sorgeliga balladen om Ingamaj. En flicka på snart 17 år som sitter på ett fik och längtar efter romantik, hon är inte unik, hon får småbarn med kolik, drabbas av panik, och hamnar med tiden på ortens fabrik, det är livets logik!

Lena Sjöberg använder rim och refränger, likt i en visa. Skillingtryck, refererar hon själv till (Elvira Madigans olyckliga historia odödliggjordes som ni kanske minns som sådant).

De tillhörande bilderna på Ingamaj och från en kvinnas trånga värld har passande karaktär av enkla träsnitt. Man känner igen Lena Sjöbergs säkra, älskligt retroanstrukna stil. Den kan blomma ut i sirliga mönster eller vara strikt som en dekortapet utan att förlora sina tydliga personliga drag och känslighet.

Ingamajs öde sammanfattas raskt. Det behövs inte många ord; hon delar det med systrar över hela världen. Och förresten, med alla människor vars drömmar krossats mot samhällets osynliga murar.

”Ingamaj” är en sång för en vanlig tjej, ett verk som besjunger alla Ingamaj (fast tycks försiktigtvis antyda att hon lite kunde ta sig lite i kragen). Men så här enastående som hennes bok borde också hennes liv fått vara.

Textraderna är inte satta i något typsnitt utan mer en del av illustrationerna, präntade med Lena Sjöbergs prydliga småskolespiktur.

En bok värd att vårda. Den kommer kulturredaktionen tillhanda i ett kuvert där adressen tydligt skrivits av samma hand. Tror jag måste spara det också!