Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kära Alan Ball

Annons

Först måste jag säga att jag tycker du och dina medarbetare har gjort verkligt bra produktioner. ”Six Feet Under” till exempel var ju toppen, och ”The Sopranos” var ju makalöst bra.

Men nu har jag lite funderingar kring ”True Blood” som jag gärna vill dela med dig.

Saken är den att jag inte vet vad jag tycker. Och det är, hur ska jag säga, en ovan och lite obekväm känsla för mig. Jag gillar själva upplägget, men är kluven till flera av karaktärerna och även till vissa scener. Bill till exempel med sin mörka blick under luggen (som egentligen inte är så lång), eller Sookie som kan vara rätt mesig, fast som samtidigt klarar sig bra själv många gånger.

I Sverige har precis andra säsongen börjat sändas och i första avsnittet återfinns en av de scener som jag ogillar. Det är när Eric har sex med en kvinna i en källare. Kvinnan visas helnaken i poser som ger starka associationer till striptease, SM och underläge, medan Eric bara visas bakifrån och med ett tydligt övertag. När jag såg det så blev jag faktiskt rätt less. Det där som du sa i en intervju att du tycker att vampyrer är lika med sex, ja det märks ju i den ständigt närvarande erotiska undertonen, och det har jag inget problem med. Nej, det här var något annat.

Så frågade jag Heidi, som är stort fan av serien och har schyssta värderingar, vad hon tyckte och hon berättade att just den scenen diskuterats rätt mycket och att den dessutom var en blinkning till filmen ”Pulp fiction”. Sen berättade hon att det finns regler kring hur mycket av ett könsorgan som får visas i rutan i USA och att det är tillåtet att visa mer av det kvinnliga könsorganet än det manliga. Nog för att ni oavsett det kunde gjort den scenen annorlunda, men vet du vad?

Jag insåg då att det finns en massa referenser som jag missar här. Undertexter och metaforer som helt går mig förbi. Är det för att jag bor i Sverige och serien är skapad för en amerikansk publik? Kanske i kombination av att jag inte heller har stenkoll på populärkulturen?

Du har ju också sagt att det är en lat tolkning att prata om serien som en allegori på medborgarrättsrörelsen och/eller gayrörelsen? Det förstår jag inte heller. Menar du att det blir en för endimensionell tolkning? För det vore ju konstigt att inte tänka så när hela storyn grundar sig på att människor och vampyrer ska försöka leva tillsammans.

Nu när jag har din uppmärksamhet så vill jag förstås passa på att gratulera till framgångarna också. Tänk ni skapat en serie som är mer populär än ”The Sopranos” – 5,53 miljoner tittare på ett avsnitt förra månaden vad jag förstår? Storartat!

Kort sagt Alan, så skulle jag tycka det var kul och intressant om du kunde berätta om hur det går till när ni skriver manus. Hur många är ni? Har ni roligt? Hur går diskussionerna om möjligheten till provokation? Om alla referenser som ni petar in i handlingen? Jag vill ju så gärna ha tillgång till alla blinkningar – det blir ju så mycket intressantare så.(Och nu när jag läser genom mitt brev till dig kan jag inte låta bli att undra om det är så att jag reagerar och resonerar precis så som ni vill att er publik ska göra; kluven men emellanåt rätt intresserad.)

Bästa hälsningar

Ellen Landberg

Mer läsning

Annons