Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Katastrofsiffror för öringen

Havsöringsfångsterna i Älvkarleby har rasat de senaste 15 åren. Samtidigt som fångsterna har minskat med nästan 80 procent så har fiskekortförsäljningen halverats.

– Vi var ett av Europas bästa öringsvatten. Nu är det mycket sämre, säger Jan-Olof Olsson på Älvkarleby sportfiske.

Annons

Antalet havsöringar som fångas av sportfiskare i Dalälven vid Älvkarleby har minskat drastiskt på senare år. Sedan 1997 har fångsterna gått ner med nästan 80 procent och antalet riktigt stora fiskar har också blivit färre. Det visar statistik från fiskevårdsföreningen Älvkarleby sportfiske.

– Vi ser otroligt dystert på det här, säger Jan-Olof Olsson.

Antalet sportfiskare har rasat i takt med att fisket har blivit sämre. Enligt Jan-Olof Olsson sålde de 13 000 till 14 000 dagsfiskekort per år under de bästa åren. Nu säljer de mellan 5 000 och 7000 per år.

– Ekonomiskt är det ett otroligt bakslag, säger han.

Älvkarleby är kanske mest förknippat med laxfiske men enligt Olsson är öringfisket minst lika viktigt. Laxfisket har en topp under två sommarmånader medan öringfisket kan bedrivas under stora delar av året. Det är också mer lättillgängligt vilket lockar bredare grupper fiskare.

– Alla kan fiska havsöring, laxfiske är lite mer specialiserat, säger Olsson.

De senaste åren har Älvkarleby sportfiske lagt 200 000 kronor per år på att plantera ut extra fisk utöver öringen som Vattenfall är skyldiga att sätta ut. Det är ett försök att motverka den negativa utvecklingen.

– Jag hoppas att det ska ge resultat, säger Jan-Olof Olsson

Olsson säger att antalet skarvfåglar som fiskar i älven har ökat kraftigt de senaste åren och även säl har blivit vanligare. Det tillsammans med trålare som fiskar foderfisk utanför kusten tror han är de största förklaringarna till minskningen.

Han anser att myndigheterna inte gör tillräckligt åt problemet och att det forskas för lite om det.

– Det är en hopplöshet man känner, det görs ingenting, säger han.