Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Katt på hett plåttak - om fasader som brister

Annons

I Tennessee Williams klassiska pjäs från 1955 som vann Pulitzer-priset möter vi miljonären och patriarken Big Daddy som firar sin 65-årsdag i sitt hem i den amerikanska södern.

Likt katten som tassar runt het gröt vill ingen berätta för honom att han är döende. Resten av familjen är samlade för att fira honom men smider redan planer på hur de ska få den största delen av kakan efter Big daddys död.

Brick, den neddekade sportkommentatorn och sonen till Big Daddy super hejdlöst i sorgerna efter den bortgångne vännen Skipper. Här finns subtila signaler om en kärleksrelation mellan de två männen, men det blir aldrig något uttalat.

Som starkast lyser pjäsen i dialogen mellan Bill Hugg (Big daddy) och Jesper Feldt (Brick). Jesper Feldt gör Brick till ett sårat och desillusionerat djur som klättrar på väggarna i sin egen bur. Samtidigt är blicken blasé och tom när han ligger i halvnaken pose över scenen. Han blir nästan till en levande version av Nils Dardels ikoniska målning "Den döende dandyn".

Bill Hugg ger fin närvaro åt patriarken som allt tröttare stångas mot förljugenheten och de allt större och irreparabla sprickorna i familjens fasad.

Främst är Riksteaterns uppsättning en skildring av den totala ledan och väntan på det oundvikliga. Under tiden gnager allt: relationer, tankar och begär. Samtidigt som den obönhörliga hettan i den amerikanska södern får dem att svettas.

I tidigare uppsättningar och även i filmen från 1958 med Elizabeth Taylor och Paul Newman, har det sensuella och sexuella temat haft stor betydelse för handlingen. Maggies frustration över att Brick inte åtrår henne längre gör henne olycklig men blir också en drivkraft att vinna honom tillbaka. Men eftersom kemin och spänningen mellan paret redan finns där, blir flertalet av de avklädda scenerna överflödiga.

Problemet med pjäsen är att flera av karaktärerna inte engagerar lika mycket som de borde. Och handlingen är helt beroende av sprängkraften i de många bråken och konflikterna.

Tyvärr rämnar fasaden aldrig helt, den får bara några rejäla sprickor.

Annons