Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kiss har tagit sitt förnuft tillfånga

Att Kiss, en gång i tiden (Nord-)Amerikas största band, i dagarna släppte sitt första studioalbum på elva år är en så pass stor händelse att ni får stå ut med skriverier om dem från min penna även denna vecka.

Annons

Kanske finns det till och med några hugade Kiss-fans därute som uppskattar detta.

”Sonic Boom”är en unik skiva på många sätt. Utöver att den är Kiss första studioalbum på elva år är det även den första skiva Tommy Thayer officiellt medverkar på, den första skivan sedan 1977 med ett sminkat Kiss där det är personerna på omslaget som uteslutande spelar musiken, den första skivan sedan 1983 års ”Lick it up” där det uteslutande är medlemmarna själva som skrivit materialet och den första skivan sedan 1992 års ”Revenge” där Gene Simmons och Paul Stanley skrivit låtar tillsammans. Viktigast av allt är den en återhämtning och en anledning att pusta ut – ett tag gjorde Gene Simmons inget annat än att tala om att Kiss minsann aldrig skulle göra ett album igen utan bara turnera.

Kiss har tagit sitt förnuft tillfånga.

Men det finns också en känsla av att om inte detta hänt nu hade det nog aldrig hänt. Jag har alltid imponerats över Eric Singers trumspel och den (nästan överdrivna) kompetens han försett bandet med. ”Sonic Boom” är beviset på att även han försämrats på senare år. Självklart är det inte i närheten av Peter Criss uselhet under sina sista turnéer med bandet, men det är långt ifrån Singers glansdagar på 90-talet. Titta bara på Kiss MTV Unplugged! I mina ögon är det bandets största stund någonsin.

När jag tittar på den dvd som (tillsammans med en cd innehållandes nyinspelningar av gamla klassiker) följer med ”Sonic Boom” inser jag för första gången att Gene Simmons har passerat 60-sträcket. När till och med Paul Stanley och Eric Singer börjar se gamla och slitna ut känns slutet nära. Flera har beskrivit deras konserter de senaste åren som att se ett Kiss-coverband till hälften bestående av medlemmar från bandet i fråga. Jag förstår det, för att se denna dvd ger mig precis samma känsla. Förhoppningsvis blandar de in en hel del låtar från ”Sonic Boom” i framtiden så att vi slipper den känslan.

Fast förmodligen är det redan för sent för Gene Simmons och Paul Stanley att göra en snygg sorti från det de startade i New York för trettiosju år sedan. Kanske om de lägger av omedelbart efter kommande turné? I vilket fall har de misslyckats med vad Ace Frehley lyckades med. Han var den enda originalmedlemmen som inte fortsatte spela med Kiss efter avskedsturnén 2002. Han upplevde den som deras sista och var inte intresserad av att återvända igen. Respekt.

Magnus Mjöhagen

Mer läsning

Annons