Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Klamydia med Kirchsteiger”

Annons

Otroligt nog fanns det en tid då jag ogillade Ernst Kirchsteiger. Hans härlighet var falsk, tyckte jag, hans mysighet outhärdlig, hans livsglädje näst intill provocerande.

Sedan såg jag honom hos Filip och Fredrik i ”Ett herrans liv”. Istället för en falskt leende mediepersonlighet såg jag en äkta knasboll. Ernst som hade det svårt som flummare i en småstad som ung; Ernst som rörd lyssnar till hur programledarna sjunger ”Lean on me” till honom.

I två ögonblick funderade jag på att fortsätta serien ”En dag som ...” – förra gången försökte jag leva en dag som i ”The Hills” – och ta på mig Ernst Kirchsteigers personlighet. Snabbt insåg jag att det inte lät sig göras, och inte bara för att jag saknar kunskap om hur man övermysifierar ett torp. (Det är inte heller omöjligt att mina närstående skulle låta spärra in mig om jag började yttra repliker som ”Är inte livet gött ändå!”) Ernst är unik. Bara Ernst kan vara Ernst, och knappt det.

Det är lustigt hur tunt programidén bakom ”Sommar med Ernst” (TV4) ligger draperad över programmet. Den är så skir att en lätt sommarvind blåser bort den. Bakom programmet finns en vag ”Sommartorpet”-ripoffidé, där Ernst hjälper till att bygga någon läcker mulltoa. Men egentligen handlar det bara om att filma Ernst som myser med rekvisita, må det så vara människor eller en fin liten snäcka han nyss hittat och vårdar ömt.

Och jag började fundera. Finns det något programkoncept med Ernst som inte skulle fungera i tv, hur omöjliga de än ter sig med en annan programledare?

”Djurkyrkogården med Ernst”: Han åker runt i Sverige och besöker familjer med gamla, sjuka husdjur. Före första reklampausen får vi se Ernst leka med djuren, mata dem. Sedan höra familjen berätta om hur lilla Fido lider av sin cancer. Och därefter, i programmets klimax, samlar han hela familjen, och med ena handen torkar han bort barnens tårar, med den andra trycker han in den dödliga sprutan i deras labrador. Efter det en fin begravning; Ernst sjunger.

”Klamydia med Kirchsteiger”: Ernst åker ånyo runt i sommar-Sverige, med en lista i högsta hugg på personer som har haft sex med någon som har en könssjukdom. ”Ledsen grabben, men du har gonorré!” Ernst tar ett allvarligt snack med personen, om möjligt i en syrénberså. Personen lovar att skydda sig i framtiden. De kramas. Ernst binder en blomsterkrans.

Möjligheterna är oändliga. Ernst måste känna av att det finns en utmaning. Sommaren, den kan vilken tjomme som helst göra trevlig. Det är under hans förmåga. Bara Ernst kan göra en singelbakissöndag i november alldeles, alldeles underbar.

Till sist: Har ni sett ”Älskar, älskar inte?” på MTV? När musikvideos visas rullas en remsa i botten, där man får sms:a in sitt namn och namnet på personen man är kär i. Som svar kommer ett omdöme baserat på namnen, jag kan bara anta att det är utan vetenskaplig grund. Ungefär: Kalle + Stina = Ledsen, men Stina tycker att du är en fjant. Jag finner hela företeelsen betryggande. Jag kan sitta där i soffan, nöjd med mig själv i vetskapen om att än är det inte så illa att jag har börjat sms:a in namn till MTV.

Mer läsning

Annons