Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kökspigan på Skattkammarön

”Skattkammarön” har jag grävt ner i sanden på någon ö i min hjärna. Jag har läst den som ung när jag byggde piratskepp av lego, men handlingen har förlorats i tidens dimmor. Bara en vag stämning finns kvar.

Frågan är om man behöver ha ”Skattkammarön” av Robert Louis Stevenson från 1883 i färskt minne för att läsa Elin Boardys ”Mary Jones historia”? Jag tror att den klarar av att stå på egna ben, utan att behöva stötta sig på Long John Silvers krycka. Rollbesättningen är förvisso densamma, med just Long John Silver i en bärande roll, men ”Skattkammarön” är blott en utgångspunkt i en helt annan berättelse och inte X:et på skattkartan.

Elin Boardy har valt att återvända till ”Skattkammarön”, men hon hittar en helt annan historia än Stevenson. I hennes berättelse står kökspigan Mary Jones i centrum, som tar anställning på den krog som Silver driver medan han bidar sin tid i väntan på skatten. Som en fluga på väggen, men också som en aktör i dramat, engagerad av den enbenta piraten, studerar Mary Jones sjörövarnas värld. Våldet, aggressionen, spritstanken och testosteronet bevittnas utifrån. Eller kanske snarare nerifrån, med en skrämd men samtidigt skarp blick från golvet.

Mary Jones är en kvinna i en värld som är mannens.

En viktig aspekt, som Elin Boardy lägger stor vikt vid, är att Mary Jones är lesbisk, vilket gör henne helt frånkopplad från maskuliniteten. Hon har inte något större intresse av den, annat än att hon måste studera den och förstå dess mekanismer för att överleva. Det råder inte någon tvekan om att hennes liv inte skulle försämras nämnvärt om jordklotets alla män plötsligt försvann.

Ändå lever hon intill männen i allmänhet, och Silver i synnerhet, och genom den fysiska närheten uppstår ett slags ömhet. Hennes relation till honom är komplex, men hon ser inte enbart mörker.

Elin Boardy är inte ensam om att återvända till klassiker och historiska skeenden och se dem ur en ny synvinkel. Alla gör det inte med lika gott resultat som här. Invändningar finns, som det stilistiska valet att ta med överstrukna meningar för att signalera ett slags dagbokskänsla. Men i stort är ”Mary Jones historia” ett fascinerande romanprojekt som förmår jonglera med äventyrsgenrens klichéer och relationsromanens komplexitet utan att tappa bollarna.

Kristian Ekenberg