Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konspiration? AMF? Wanja?

Annons

”Är det här en konspiration mot Mona?” Frågan ställdes av en borgerlig ledarskribent, vi var på väg till restaurang Au Renard Prêchant i Strasbourg. En middag med några svenska EU-parlamentariker och ett antal politiska redaktörer.

I fjärran debatten om AMF, bonusar och Wanja Lundby-Wedin. En härlig kväll och sköna dagar för borgerlighetens skribenter, de kunde inte dölja sin uppsluppenhet; fackets högsta ledning inblandad i pensionsskandaler, miljonbonusar och svindlande ersättningar till några utvalda direktörer! Underbart.

Vad tror du, sitter hon kvar? Och Mona, hur känner hon sig? Svåra frågor.

Jag var i Strasbourg, inbjuden av Europaparlamentet (allt betalt) för att lyssna av sessionen, Gordon Brown, Margot Wallström och, frivilligt, Gunnar Hökmark. Några andra parlamentariker beredda på alla frågor. Jag valde Brown och Wallström.

Den engelske premiärministern, hopplöst efter i den brittiska opinionen, placerade sig själv och sitt örike i EU:s kärna. Överraskande definition efter år av brittiskt politiskt och mentalt avstånd till fastlandet och Bryssel. Brittiska nationalister, några få platser i parlamentet, visslade, stampade och buade. Du hycklar! Skäms! En fläkt av underhuset drog genom det stelfrusna Europaparlamentet.

Fredrik Reinfeldt som EU:s ordförande, det kan bli en fin sommar och höst. Alliansen visar större intresse för Bryssel och EU än den gamla regeringen, sade Wallström. Ministrar ofta här, de tidigare sparsamma besökare.

Men efter valet, och hopp om fler kvinnor och större valdeltagande, över 50 procent, stiger hon ut till en okänd framtid.

Inga detaljer klara, mer än detta: Inget inrikespolitiskt arbete. Inga uppdrag. Svensk politik lockar inte. Roligare att bygga Europa.

Jag noterade att det franska snabbtåget mellan Paris och Strasbourg avgick och kom fram i exakt tid. Vi svepte fram i över 300 km/tim och gick in på 2 timmar och 19 minuter. 430 kronor, enkel resa.

I AMF:s styrelse ställde Wanja Lundby-Wedin frågan: Hur kan det bli så mycket pengar? Svaret överslätande; det berodde på avtalet Christer Elmehagen släpade med sig. Det gav honom över 700 000 i månaden till sin omfångsrika pension. Inga övriga frågor, från någon.

Räcker detta för att fälla LO:s ordförande?

Det går att vända perspektivet: Varför sitter hon i AMF:s styrelse? För pengarna? För medlemmarna? Varför tar hon risken att smittas av tveksamma avtal, bonusar och gamla uppgörelser som styrelsen inte kan förhandla bort? Det finns flera exempel genom åren.

Men Lundby-Wedin anpassade sig och förklarade sig nöjd; snart får hon därför gå till ett annat liv. Bara en sak ändrar det, om den inkallade revisionen lastar över ansvaret på ordföranden Göran Tunhammar.

Men en del i en konspiration mot Mona Sahlin? Det kan vara ett inslag, men ändrar inte ordföljden i den grundläggande frågan: Varför var Wanja Lundby-Wedin så undfallande och ouppmärksam?

Snart rasar väl förtroendet för Mona Sahlin ner i underjorden, opinionen dömer ut och valet glider bort. Kvar står en högerregering som systematiskt omfördelar resurser; mer till de redan rika, förmögna och de som äger gods, herrgårdar och slott.

Mycket mindre, ända in på marginalen, till sjuka, pensionerade, arbetslösa och alla under 25. Sverige byggs om, näten gallras ut och orättvisor förklaras som inte mer än rättvisa.

En annan sak, i en lägre division: Lokala fackliga förtroendevalda i kommunala bolags styrelser? En dag arbetsgivare, dagen efter på fackexpeditionen. För några år sedan noterade jag detta tveksamma, utan inga särskilda reaktioner.

Men snart står kommuner och landsting inför svindlande nedskärningar, hundratals avskedanden och ganska påfrestande nedläggningar. Vem förhandlar då för de som riskerar jobbet, och vem för skattebetalarna? Står där två stolar?

Efter 400 år stod den klar och 600 år senare steg jag in; vår frus katedral i Strasbourg var värd att vänta på. Grandiosa fönster, taket nära himlen och spiran nuddar molnen. Jag stod stum i Peterskyrkan, fascinerad i Siena och häpen här.

Ännu en gång den här frågan: Hur kunde detta hus resas? Jag tände ett ljus och tänkte på den saken.

Mer läsning

Annons