Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten på Gävle Strand – vanliga golvlampor!

/
  • 4. Lampskärmar.
  • Läslampa och konstverk. Konstnären Gustav Hellbergs konstruktioner består av stål och slagtålig makrolonplast.
  • Fascinerad av ljus.  ”Min intention är att skapa ett verk som på något sätt bryter av och stör ordningen”, säger konstnären Gustav Hellberg.

Tänk att promenera längs kanalen, sätta sig på trappan och tända läslampan…

Annons

Ja, det ska man kunna göra i vår när ett av två planerade konstverk kommer på plats vid Gävle Strand. Det ska bestå av ett antal ”golvlampor” av konstnären Gustav Hellberg.

Det andra verket, en omvänd vattenvirvel av Ariana Kajfes, kommer också på plats under våren.

Man kanske inte tänker på hur mycket tid och arbete som ligger bakom varje offentligt verk. Man märker bara att ett nytt konstverk plötsligt dykt upp. Där och då brukar debatter ta fart – det är fult, det kostar för mycket pengar och så vidare…

Men hur går det till egentligen?

När det gäller konsten i det nya bostadsområdet Gävle Strand bjöd Gävle kommun/Konstcentrum (som har huvudansvaret för kommunens offentliga konst) redan under sommaren 2006 in tre konstnärer att utforma var sitt förslag till utsmyckning för etapp ett av bygget. Det enda kravet var att konstverket i någon form skulle innehålla belysning, berättar Carl Bergström på Gävle Konstcentrum.

De tre konstnärerna valdes ut både med tanke på platsen och vad de tidigare gjort. Valet föll på Christian Partos, Ariana Kajfes och Gustav Hellberg (svensk konstnär, nu bosatt i Berlin).

Christian Partos som vann skisstävlingen valde att inte genomföra projektet. Projektgruppen beslutade då att låta de två återstående konstnärerna få göra var sitt verk till etapperna ett och två. De fick då göra nya skisser för detta ändamål, berättar Carl Bergström.

Projekten är så kallade enprocentsprojekt, vilket innebär att en procent av byggkostnaden går till konstnärlig utsmyckning, i detta fall med Gävle Kommun som beställare.

Konstnärer, byggprojektledare och Konstcentrum har kontakt med varandra under arbetets gång.

Gustav Hellbergs verk kommer alltså att bestå av golvlampor, placerade längs kanalen i bostadsområdet. Lampor som förbipasserande själva ska kunna tända och släcka.

Konstverket med arbetsnamnet ”Vardagsrum” är stålkonstruktioner där själva lampskärmarna tillverkas av makrolon (en slags tålig plast).

Varför lampor?

– Jag vill skapa ett spel mellan människor, platsen i dag och dess historia, säger Gustav Hellberg.

– När man går längs kanalen på Gävle Strand kan man se in i människors vardagsrum. Genom att placera golvlampor där suddas gränserna ut och vardagsrummet fortsätter utanför hemmets väggar.

– Hemmet som sådant har stor betydelse i människors medvetande. Från att vara en plats för vila och skydd till ett objekt som vi projicerar olika ideal på. Under 1800-talet växte det borgerliga idealet fram och den borgerliga medelklassen blev ett ideal som står sig än i dag. Lampskärmarnas mönster är inspirerade av den tiden.

Gustav Hellberg arbetar ofta med ljus och belysning i sina offentliga verk. Han har fått hela Malmö Stadsbiblioteks interna belysning att blinka och gjort en rad interaktiva ljusprojekt. Interaktiva i den meningen att de påverkas av de människor som befinner sig på platsen.

Det är inte ljuset i sig som fascinerar, snarare människors förhållande till ljus och i synnerhet artificiellt ljus, berättar han.

– Vi tar ljuset för givet och behöver inte fundera så mycket över det.

Genom att bearbeta våra invanda föreställningar vill Hellberg skapa ett mentalt motstånd. Det gör han genom att förändra ett vardagligt ting eller en situation – till exempel med lyktstolpar som plötsligt tänds eller släcks när människor rör sig i området.

Strävar du alltid efter att bjuda in betraktaren i dina verk?

– Delaktighet är något alla konstnärer strävar efter, medvetet eller inte. Att jag ofta använder mig av teknisk interaktivitet som sensorer med mera, behöver inte betyda större eller mindre delaktighet. Varje betraktare möter ett konstverk utifrån sina erfarenheter och blir mer eller mindre berörd. I många av mina verk söker jag någon form av fysiskt deltagande. Konstverket blir en föränderlig situation. Det är föränderligheten jag eftersträvar.

Gustav Hellberg säger också att de verk han placerar i det offentliga rummet inte automatiskt kan klassas som konst.

Hur menar du?

– Det kan ju likaväl vara en tekniskt modifierad lyktstolpe. Alla drar inte slutsatsen att det är ett konstverk. Konstvärldens aktörer definierar vad som är konst, man kallar det en institutionell teori. När man sätter upp ett konstverk i det offentliga rummet möter man människor som inte känner till den teorin utan kanske hellre vill att ett konstverk ska vara en staty i brons.

– Jag måste ständigt bearbeta mina idéer i förhållande till det offentliga rummet och de människor som vistas där. Det går inte att arrogant avvisa den reaktion som placerandet av ett offentligt verk kan resultera i. Min intention är att skapa ett verk som på något sätt bryter av och stör ordningen. För vissa kan detta vara provocerande, men jag utgår inte från att provocera, säger Hellberg.

Han menar också att han är en traditionell konstnär i den meningen att han, liksom äldre tiders målare och skulptörer, arbetar med att väcka tankar och känslor hos betraktaren.

– Det som binder samman konstnärer genom alla tider är trots allt arbetet med idéer och berättelser i olika form. Därför är jag en högst traditionell konstnär, även om huvudmaterialet inte kommer ur en tub som det står Beckers på.

Innan ett offentligt verk kommer på plats återstår mycket arbete för konstnären, som ofta i sin tur samarbetar med andra aktörer. Konstnärens arbete består av både research, skissande och att ta fram en presentation med både ritningar och budget. Det handlar inte bara om idé och formgivning, man måste också veta hur verket ska konstrueras, berättar Hellberg.

Han arbetar tillsammans med tre olika verkstäder vid tillverkningen av lamporna. I lampskärmarnas mönster har han använt sig av ett William Morris-mönster och samarbetar här med Victoria och Albert Museum i London. Under hösten har olika konstruktioner och trycktekniker testats.

Vilka problem har du stött på under arbetets gång?

– Ett problem var att platsen inte existerade när jag började med projektet, jag visste bara hur kanalen och gatunätet såg ut men inga hus var byggda. Samtidigt är det en fördel att komma in tidigt och kunna föra en diskussion med andra aktörer som arkitekter, tekniker och byggprojektledare. Det gäller att hitta ett gemensamt språk, det är inte alltid teknikern förstår vad konstnären menar och vice versa. När det gäller elektroniken måste man tänka på att det ska tåla olika klimat. Förhoppningsvis ska verket tåla några Gävlevintrar…

– Den största och mest oväntade händelsen var att hela världsekonomin rasade, säger Hellberg. Skulle bygget gå vidare? Skulle det bli ett konstverk? Vad skulle hända med de företag jag samarbetar med?

Nu är produktionen i alla fall i full gång och resultatet får vi när byggnationen står färdig, tidigast någon gång i vår.

Mer läsning

Annons