Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjömanskonsten lever vidare

/
  • Under tidigt 1900-tal förknippades tatueringar med kriminella, prostituerade och sjömän. I dag återfinns de på alla möjliga personer.
  • Ove Skog har tatuerat under namnet Doc Forest sedan slutet av 60-talet.
  • På utställningen
  • Historiskt var det i stort sett bara män som tatuerade sig, i dag är sjömansmotiven populära även bland många kvinnor.
  • Tatueringarna var ett sätt för sjömännen att uttrycka sina känslor utan att behöva säga dem rakt ut.

En fullriggare, ett hjärta eller en barbystad kvinnokropp. Redan för hundra år sedan smyckade sjömän sina kroppar med symboliska motiv.

Annons

I utställningen ”Tro, hopp och kärlek” på Sjöhistoriska museet i Stockholm visas sjömanstatueringar från förr och nu.
– Tatueringarna var ett sätt att visa att man hade varit på sjön. Det fanns en viss stolthet i det, på den tiden var sjölivet fortfarande ett äventyr, berättar tatueraren Ove ”Doc Forest” Skog som själv var sjöman under 1960-talet.

Historiskt har tatueringar förknippats med kriminella, prostituerade och just sjömän. För de som befann sig på haven gav tatueringarna uttryck för grupptillhörighet men också tro, vidskeplighet och starka känslor som kärlek och längtan. Romantiska motiv som symboliserar hjärta och smärta balanserades med motiv som utstrålade kraft och farlighet.
– För 100 år sedan förstärkte man sin manlighet genom att tatuera in kvinnor på kroppen, medan kvinnor i dag tatuerar in liknande motiv för att förstärka sin kvinnlighet, säger Johan Gustafsson som är producent för utställningen.

Redan på 30-talet började Sjöhistoriska museet att samla in förlagor till tatueringar och i text och bild dokumentera tatuerade sjömän. Anledningen var att man trodde att tatueringskonsten skulle dö ut. Materialet har funnits i museets arkiv sedan dess och utgör nu stommen för utställningen.

Det som under tidigt 1900-tal var sjömanstatueringar och nästan uteslutande bars av sjömän kallas nu old school och pryder alla möjliga personers kroppar. Motiven är fortfarande enkla och klassiska – fullriggare, ankare, sjöjungfrur, fjärilar, rosor och svalor – även om de utvecklats med tiden och i takt med att redskapen blivit mer avancerade.
– I dag har sjömanstatueringarna fått en revival. Den kom för mer än tio år sedan i och med intresset för 40- och 50-talet och rockabillykulturen, förklarar Ove Skog och fortsätter:
– De har förfinats och förädlats. Vissa gör fortfarande de gamla motiven som man gjorde dem för 50 år sedan, medan andra gör dem lite mer detaljerade och avancerade i skuggning. Men i grund och botten är det den gamla symboliken som talar.

Det var under åren på sjön som Ove Skog odlade sitt intresse för tatueringar. I hamnar som de i Amsterdam, Rotterdam och Antwerpen lät han tatuera sin kropp och ombord tatuerade han flera av sina besättningskompisar. En tatuering var viktigare än varma kläder.
– Jag gjorde 17 tatueringar på tre månader. Vartenda öre jag hade gick åt till det. På den tiden använde man pengar man fick över så det blev många småtatueringar och rätt rörigt till slut, i dag sparar folk pengar och gör stora tatueringar på en gång.

En tid efter att Ove Skog mönstrat av 1968 öppnade han en tatueringsstudio i Aspudden i Stockholm och blev en av Sveriges första professionella tatuerare. Att old school-motiven skulle vara en trend som snart byts mot något annat tror han inte.
– Mode tar man av och på, det gör man inte med tatueringar. Ungar kommer att se sina föräldrar med tatueringarna och sen när de är vuxna vill de göra något liknande. Motiven lever vidare.

Sally Henriksson/TT Spektra

Mer läsning

Annons