Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kontraproduktivt att ställa grupper mot varandra

Att bygga välfärd är att prioritera. Allt går inte att förverkliga på en och samma gång. Vägvalen över tid handlar om vilka grupper, som skall prioriteras vid den aktuella tidpunkten, skriver Bo Jonsson.

Annons

De senaste decennierna har det även smugit sig in synen, att flyktingar och ensamkommande skulle ta åt sig så mycket av den fördelningsbara kakan, att inget skulle bli kvar till förbättringar för våra egna svaga grupper.

 

Resonemanget haltar. Välfärdens grund är att tillräckligt många bidrar. Tillräckligt många måste betala skatt, och tillräckligt många måste jobba inom vård, skola och omsorg. Men, grunden är att vi är tillräckligt många för att klara åtagandet, i dag är vi för få.

 Och visst är det lite märkligt, att hemtjänst och äldrevård stadigt byggs ut, samtidigt som pengarna sägs gå till nyanlända. Och än märkligare att sysselsättningen ökar, liksom andelen arbetsföra i arbete.

 

Gemensamt för nyanlända, är att det tar en viss, men varierande tid, innan bidraget till välfärden kommer. Några kommer av olika skäl aldrig att bidra, men de allra flesta. Detta oavsett om de är födda till svenskar, eller har passerat via uppehållstillstånd och medborgarskap. För dom flesta tar det cirka 25 år att bli etablerad på arbetsmarknaden. Så är det för dom som är födda hit.

 Jag tror inte att lösningen är något nytt system med gästarbetare. Inte heller någon renodlad arbetskraftsinvandring. Då har vi sannolikt för höga tankar om landets attraktionskraft

Argumentet att flyktingar och ensamkommande tar resurser från vår välfärd är tragiskt. Med den åldersfördelning vi har i Sverige, finns inte en snöbolls chans i he…, förlåt, Sahara att klara våra åtaganden. Arbetsförmedlingen bedömer att det krävs en invandring på 40 000 personer årligen för att klara pensionsavgångar, inklusive att anställa fler inom omsorgen. SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) våndas över hur det framtida behovet av personal ska kunna tillgodoses. Själv befarar jag det oundvikligt, inom några decennier, att gamla måste tvångsevakueras från avfolkningskommuner, för att kunna ge dom den omsorg de har rätt till. Problemet är då sannerligen inte att vi är för många i Sverige.

 

Jag tror inte att lösningen är något nytt system med gästarbetare. Inte heller någon renodlad arbetskraftsinvandring. Då har vi sannolikt för höga tankar om landets attraktionskraft. Och storhetsvansinne om vi ser nyanlända och ensamkommande som en belastning för välfärden.

 

Men alldeles oavsett behovet av nya människor i Sverige, så kommer det ändå finnas politiker som förordar stängda gränser, trots att dom förmodligen inser, att konsekvensen i det närmaste blir, att dom gamla måste ligga i nedkissade blöjor.

 

Bo Jonsson

s-märkt vänsterdebattör

LÄS fler debattartiklar här:

Centerpartiet: Framåt för Hofors kommun – planer på ett lärcentrum

Hellberg (V): Bostadspolitiken en viktig valfråga

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel