Annons
Vidare till arbetarbladet.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konvaljen som aldrig vissnar

Hon ser så strålande glad ut, pigan Alva, där hon svänger runt i en svepande vals i famnen på den stilige sotaren. Det romantiska mötet sker i en av Madickenfilmerna och just den här scenen spelades i på värdshuset i Forsbacka.

Den smäktande melodin var skriven av en musiksergeant vid Hälsinge regemente i Gävle och de båda Astrid Lindgren-figurerna är minsann inte de enda som förenats till tonerna av "Konvaljens avsked". Varken på film eller i verkligheten. Stycket har kallats den första svenska storschlagern, spridits över landet via hundratusentals grammofonskivor och spelats i nio filmer – från kärleksdramat "Katina" 1943 via "Fröken Julie" och "Hon dansade en sommar" på femtiotalet till "Så vit som en snö" 2001.

Kompositören hette Otto Lindwall och var född i Ockelbo 1876. Han lärde sig tidigt spela klarinett och var bara tretton år när han värvades som musikelev till Hälsinge regemente, som på den tiden höll till på Mohed utanför Söderhamn. Sex år senare, när han fortfarande var tonåring, hade han avancerat till sergeant. Han befordrades till musikfanjunkare 1913 och tog samma år examen som musikdirektör vid Musikaliska akademien i Stockholm. Året innan var han med och startade Gävleborgs läns orkesterförening där han blev kvar till 1938.

"Konvaljens avsked" är en så kallad bostonvals och komponerades i Gävle på hösten 1904. Året därpå gavs noterna ut av Norrländska musikförlaget som ägdes av just Otto Lindwall. Han var en mycket flitig kompositör och skapade genom åren massor av musik i olika stilarter, från taktfasta militärmarscher med titlar som "Leve majoren" och "Avsked från Kungsbäck" till mjuka symfonier och medryckande schlagerlåtar. Men aldrig mer lyckades han klämma ur sig en sådan succé som "Konvaljens avsked". Inte ens med uppföljaren "Konvaljens vårhälsning".

1920 köpte Otto Lindwall den så kallade Sjökaptensvillan i Lexe, ett originellt hus fullt med balkonger och altaner i alla väderstreck. Där bodde han med sin hustru Agnes och två fosterbarn till sin död 1943.

Texten till den älskade låten är vemodig och innehåller tidstypiska stönanden som "O" och "Ack". Den skrevs några år tidigare av Otto Lindwalls far, som också var musiker och dessutom en välkänd och talangfull kulturpersonlighet i Ockelbo.

Han hette Olof Daniel Lindvall och var född på Viksjö bruk i Hamrånge socken där hans far, farfar och farfars far varit smeder. Själv valde han en annan bana och gick i lära hos en urmakare i Gävle innan han startade egen rörelse i Ockelbo. O D Lindvall var en erkänt skicklig yrkesman och tillverkade egna klockor.

Vid 45 års ålder började han vikariera som lärare vid skolan i Gammelboning och några år senare blev han ordinarie folkskollärare trots att han inte hade någon formell utbildning. Han sökte dispens hos regeringen och skickade med en dikt, ett prosastycke samt en teckning av kungen, Oscar II. Lindvall var nämligen en duktig tecknare och med fotografier som förlaga och en svartkrita i näven ritade han välliknande porträtt av människor i trakten.

Men det var musiken Olof Daniel brann för under hela sitt 81-åriga liv. Han lärde sig tidigt spela kyrkorgel, avlade organistexamen innan han fyllt tjugo år och anlitades sedan ofta som kantor i kyrkan. Dessutom var han en sann idealist och den drivande kraften när nykterhetslogen Ockelbo Framtid bildades 1883. Där ledde han sångkören och bildade en mässingskvintett med instrument som man fick köpa billigt från den nedlagda skarpskytteföreningen i Wij.

Den mångsidige musikanten startade dessutom en stråkkvartett där hans söner Otto och Emil ingick. Även Emil Lindvall var mycket musikalisk och blev längre fram i livet organist i Ovansjö församling.

1911 skrev O D Lindvall "Sången om Gästrikland" som kom att sjungas i skolorna runt om i landskapet. Dessutom skapade han "Ockelbovisan" som blivit något av en signaturmelodi för hans hemsocken. Han tonsatte också en del psalmer, komponerade kantater och pianostycken och skrev massor av dikter. Men även i hans rikhaltiga konstnärskap blev "Konvaljens avsked" den enda stora succén.

Den sentimentala valsen blev en av århundradets mest populära sånger. Redan 1913 hade noterna sålts i 22 000 exemplar, den har stått på repertoaren hos hundratals orkestrar och musikkapell och spelats in på grammofon av åtskilliga artister. Den förste var antagligen operasångaren Torsten Lennartsson som sjöng in den i oktober 1910. Bland hans många efterföljare hittar vi sångstjärnorna Bertil Boo och Thory Bernhards, dragspelarna Calle Jularbo och Nils Fläcke samt jazzpianisten Jan Johansson. Men inga av dessa inspelningar kom i närheten av den variant som den finska gruppen Harmony Sisters sjöng in 1947 och som såldes i ofattbara 160 000 exemplar.

"Konvaljens avsked" anses också ha haft en viss betydelse när liljekonvaljen 1909 utsågs till Gästriklands landskapsblomma.

Ulf Ivar Nilsson

www.ulfivar.se