Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kotknackaren i Hedesunda – vig som en katt i 80-årsåldern

Artikel 8 av 8
Ulf Ivar Nilssons historia
Visa alla artiklar

När den vanliga sjukvården inte lyckades kurera onda ryggar och krånglande knän sökte sig folk till en pensionerad byggnadssnickare i Hedesunda.

Annons

En gång följde jag med min mamma till Strand-Pelle i Hedesunda, det måste ha varit i slutet av 1960-talet. Hon hade ont i ryggen både före och efter besöket, men var ändå full av beundran för den gamle kotknackaren. Och jag minns att hon länge pratade om hur välgörande hans behandling hade varit.

Och det var hon sannerligen inte ensam om. När den vanliga sjukvården inte lyckades kurera onda ryggar och krånglande knän – och det hände ju rätt ofta – betraktades det som självklart att söka hjälp hos denne pensionerade byggnadssnickare. Ja, många hoppade nog över sjukhusbesöket och åkte raka vägen till Pelle. För då visste man att man blev botad snabbt, enkelt och effektivt.

Ännu vid åttio års ålder var Per Olof Strand rak i ryggen och vig som en katt. Och hade ork nog att varje dag ta emot tio-tolv ledbrutna patienter. Nu är han borta sedan mer än fyrtio år men jag är säker på att många i våra trakter fortfarande kommer ihåg eller har hört talas om denne legendariske amatörortoped.

Strand-Pelle föddes 1885 i byn Rångsta i Hedesunda socken, blev byggnadssnickare, gifte sig och fick tre döttrar. En bit in på 1920-talet tog han över föräldrahemmet och blev bonde men fortsatte att arbeta heltid på byggen. Så han hade fullt upp och det var ytterst motvilligt han i femtioårsåldern började hjälpa ledbrutna människor.

Det mesta Pelle visste om kotor, muskler och leder hade han lärt sig av sin mamma Karin. Hon hade i sin tur fått sina kunskaper av Fall-Jöns, en så kallad klok gubbe som bodde någonstans bortåt Hedesundas fäbodtrakter.

Strand-Karin, som hon kallades, frågade ofta sin son om inte han ville ta över efter henne, men Pelle slog alltid i från sig. Han trivdes bra som snickare och var inte särskilt intresserad av hennes konster.

– Men gamla mor var envis och hon gav sig inte förrän jag lärt mig allt hon kunde om muskler, sträckningar och sådant som har med kroppens leder att göra, berättade Strand-Pelle för Arbetarbladets Lena Åström 1965.

– Det sitter i händerna, förklarade han. Allt beror på känsligheten i fingrarna och det har absolut ingenting med trolldom att göra.

Till en början tog han emot sina patienter på övervåningen i sitt vita hus på Hedesundaslätten där han och hustrun Helga bodde. Men många av hans patienter­ – eller gäster som han kallade dem – hade svårt att ta sig upp för trapporna så han flyttade mottagningen till en länga ute på gården. Där höll han till i ett rum som han delat av med ett draperi. I den halva som användes som väntrum stod besöksstolarna tätt och där var det nästan alltid fullsatt. I den del av rummet där han gav sina behandlingar fanns ingenting annat än en pinnstol som den hjälpsökande fick slå sig ner på.

Strand-Pelle var känd som en vänlig och ödmjuk människa. Han hade mjuka händer och kloka ögon och hans livsfilosofi gick ut på att vi människor ska hjälpa varandra efter bästa förmåga. Han var också noga med att inte göra skillnad på folk. Bakom skynket i Pelles uthus var alla lika.

Han visste att ortopeder och sjukgymnaster fnös åt hans folkliga läkekonst, men berättade att både läkare och sjuksköterskor kommit till honom med trasiga ryggar och värkande leder. Och han hade ingenting emot att bli kallad för kotknackare, det såg han nog närmast som en hederstitel. Ändå gick verksamheten knappast ut på att knacka på kotor och inte heller handlade det så mycket om att slita och dra i sargade lemmar. Nej, Strand-Pelle var mer varsam än så.

Även om han ibland måste ta i lite för att få urhoppade ledkulor på plats uppfattade många hans behandlingar som lätta smekningar. Strand-Pelle ägnade sig också åt förebyggande vård och uppmanade sina patienter att tänka på hur de hur de satt och stod i vardagen.

Där var han långt före sin tid, så även om det nu inte var trolldom med i spelet måste man nog ändå konstatera att Strand-Pelle var en klok gubbe.