Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kris, och dåligt ledarskap

Annons

störtar samman och hålls vid liv med hjälp av hisnande belopp, skyfflade direkt in i kapitalets blodomlopp och ledande ekonomer, till höger och vänster, famlar alla efter lösningar skriver Mona Sahlin ut ett recept: Utgiftstaket ligger fast, åtminstone till 2020. Den nya tiden och dess kriser kräver beprövade lösningar: Överskottsmål i budgeten och ett orubbligt ramverk. Det är grunden.

Och därför, säger Sahlin med det tillkämpade allvar hon gjort till sitt, kan vi inte bereda plats för vänsterpartiet i vår lilla krets. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand nickar instämmande.

Vänsterns något blygsamma invändningar mot att skriva in överskottsmål och utgifter tre år framåt, (något kan ju hända) utesluter partiet från den nya, leende gemenskapen. Ett regeringsalternativ ställs upp; Wetterstrand tar hand om miljön, Eriksson om infrastrukturerna. Och det budgetceremoniella ligger fast, oavsett verkligheten. Kartan gäller.

Annars är det just dessa ganska något hovsamma (politiskt inkorrekta) invändningar mot den cementerade budgetdisciplinen som LO-ekonomerna står för. Till några ekonomiska seminarier har Sahlin kanske varit särskilt inbjuden?

Men att den nya tiden kanske kräver nya lösningar har inte nått fram. Hon sitter fast.

och alla som kan skilja vänster från höger, förblir miljöpartiet ett hyggligt miljöengagerat, men småborgerligt parti. Praktiken är tydlig: De gröna ställer sig på arbetsgivarnas sida i frågan om arbetsrätten, säljer sig till högstbjudande om gröna frågor, svajar om las och a-kassan. Och så kärnkraftens framtid. Vad säger LO?

Men för Sahlin gäller det tydligen att väva en kokong över de gröna så att de inte bjuder ut sig till alliansen.

För vänstern, som balanserar mellan avgrunden och fem-sex procent, kan Sahlins nya giv bli oväntat lyckosam. Väljare till vänster om det politiska centrum hon baxar sitt parti erbjuds ett tydligt alternativ.

Lars Ohly, annars olycklig i kontakter med väljare och medier, kan då nå Gudrun Schymans nivåer från 1998 i valet 2010.

och insiktsfulla rader formulerats meddelar Mona Sahlin att hon ändrat sig, efter en lång natt. Ett brev har sänts iväg till Ohly, med en bön om hjälp att komma ut ur den självförvållade och olyckliga situationen. Allt var ett missförstånd. (Eller ett exempel på dåligt ledarskap). Vad kan hon göra för att ställa tillrätta? Och vad kräver kamrat Ohly för ett närmare samarbete? Allt är glömt, alla dörrar är öppna, allt är möjligt, om vänstern vill. Vilken röra.

, en gång vilsegången kulstötare, har stigit ut ur dimmorna och förklarat att han säger nej till kulturhuvudstadsåret. Tungt besked.

för protesterande föräldrar; när elever flyttats till andra skolor har det mesta blivit bättre. Barnen trivs, skolan lever upp, nya kamrater hittar varandra. Allt är snart glömt. Politikerna hade rätt.

r råna en butik eller bank i Gävle måste nog tänka om.

, först Sundsvall, sedan Stockholm. I norr en träff med den här fina mediekoncerns alla kloka politiska skribenter. Mot natten lite svajiga men uppiggande gräl om vårdnadsbidrag och skattesubventionerade pigor. Tre mot, tio för. Borgare. I Stockholm sökande efter ett par skor (i Gävle finns inga). Men vem orkar med all påklistrad vänlighet från butikens stajlade anställda? Den blyge från landsorten värjer sig.

t från min vän, signaturen ”Ola”. Som alltid vänliga ord, men fortsatt anonyma. Jag utnämns skämtsamt till ”den störste rövslickaren av alla”. På den nivån är det.

nedkallade, direkt från Vita huset, Guds välsignelse över hela sitt folk. Men hjälper det mot den finansiella härdsmältan? Han ansökte om fortsatt förtroende. Vad annars?

De amerikanska börserna störtdyker och inget tycks hjälpa. När vidden av katastrofen når ut väljs Obama till president, men vad kan han göra?

En fråga skrivs ut, på en annan kontinent: Vad händer om GM och Ford går i konkurs? Läggs Hisingen ner? Stängs Trollhättan? Vilken svensk bank måste gå till regeringen med ansökan om nödhjälp? Hur många jobb dras in? Vad gör Reinfeldt (sönderkritiserad i gårdagens DN)? Och Maud Olofsson? Jag upprepar; vad är det vi (fondsparare, löntagare, villaägare, skuldsatta, bankkunder) inte får veta? En börsanalytiker sammanfattar: Paniken är här.

en ledig dag (söndag). Lördag ishockey, fotboll; ett hårt liv. Vilodagen ut i skogen och sökande efter höstkantareller. Jag vet var dom växer. (Gårdskär). Tillsätt kryddor, smör och lite grädde.

Mer läsning

Annons