Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

KRÖNIKA: När min farfar "bandyhuliganen" skapade rubriker i tidningen

Annons

Hur många lokaltidningar kan med fog skryta med att de är världsledande på en sport? De är lätträknade, vågar jag påstå.

Men i Arbetarbladets fall, tillsammans med övriga Mittmedias titlar, under varumärket Bandypuls är det precis vad vi kan göra.

Att vi nu kan bredda det genom att inte bara leverera den bästa bandyjournalistiken - utan också bjuda våra prenumeranter på direktsända elitseriematcher känns stort. Ikväll, fredag 1 november, kan du se premiären, Sandvikens bortamatch mot Vänersborg, hos oss.

LÄS MER: Bandypuls gör största tv-satsningen någonsin – kolla när vi direktsänder SAIK och Skutskär: "Fantastiskt roligt"

Ibland kan det låta högtravande från bandykretsar – att bandy är kultur, en riktig arbetarsport, att det är de små bruksorternas och lirarnas idrott. Det är såklart helt sant alltihop. Och någonstans i den mixen finns bandyns hjärta, och att bandy i ett vidare perspektiv är en liten idrott är förstås också det som gjort att den har kunnat behålla precis den charmen.

För tillfället en charmsport som går igenom något av en identitetskris. För vem kan klandra en förening som vill bygga något ekonomiskt starkt och hållbart, sneglandes på sina motsvarigheter i hockey och fotboll? Vem kan klandra en elitseriespelare i bandy för att han vill tjäna pengar de få år han kan spela bandy på toppnivå?

Att det inte riktigt går i takt med verkligheten är dock de senaste årens krisande föreningar och den ständigt överskuggande elitlicensen ett exempel på.

Jag är själv uppväxt nära bandyn. Min farfar i Kilafors hade ett hjärta som slog för Bollnäs GIF. Efter några bra år på 50-talet (SM-guld, Snoddas osv) följde mest upprepade besvikelser medan andra klubbar avlöste varandra i toppen. Var det inte Broberg så var det Edsbyn.

Kanske var det den frustrationen som togs ut på domarna den där matchen mot Sirius någon gång på 60-talet? Platsen var Långnäs IP i Bollnäs. Domarna hade avgjort matchen (i alla fall enligt Bollnäs-supportrarna) till Sirius fördel. Det skulle de såklart få sota för och de mer upprörda fansen följde efter till omklädningsrummen för att få en förklaring av domarna.

På den här tiden hade kvällstidningarna så kallade riksredaktörer ute i landet. Aftonbladets utsände var vaken och smällde av en bild just när trängseln och lynchstämningen vid domarna var som störst.

"Ända fram till omklädningsrummet följde de värsta bråkstakarna med, skränande och vrålande, menande att domarna berövat Bollnäs en plats i slutspelet", gick det att läsa i tidningen dagen efter. Längst fram på bilden – min farfar. Hans familj och hans kollegor på Posten i Bollnäs tog inte fel när de öppnade tidningen.

Hans egen ursäkt var att han tappat bort min pappa, som då var i tioårsåldern, i publikkaoset och letade honom vid omklädningsrummen, just när bilden togs.

Jag vet ju att det var världens snällaste farfar, så jag köper den förklaringen.

Och som bandyvän kan jag förstå när känslorna svallar. Det kan alla SAIK-supportrar som läser detta också. Även om man alltid ska ha respekt för domaren.

Värd respekt är också vår helt unika bandysatsning - bara för er. Se matchen ikväll. Såhär gör du.