Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ack ja!

/

Kommunslogans framkallar ofta en kliande fråga: Hur tänkte de egentligen?

Annons

Författarna till ”Var femte invånare är en häst” nöjer sig inte med en stilla undran, utan har fått ihop en hel bok genom att ringa upp kommunalråd och andra Lars-Göran Bengtsson-typer (från SVT:s ”Starke man”) och faktiskt frågat dem hur de tänkte. Om de har tänkt. Roligast är de som trött förnekar sina inofficiella slogans. De som finns i folkmun men som fina pr-nissar vill tippexa bort. Det heter inte slogan längre, konstaterar författarna också. Nu är det ”deviser” och ”brand essence”. Det är inte helt lätt att hitta sin kommuns särprägling.

Sorgligast är de som framhåller att de ligger nära någonting annat eller är en mindre version av en roligare stad (Göteborgs ”Lilla London” och Vännäs ”Norrlands Venedig”). Några favoriter: ”Jag är tokig i Säter” och ”When in Europe don’t miss Skurup”. Den där sista riktigt hör man Lars-Göran Bengtsson småtaffla fram på svengelska. Personligen har jag alltid varit svag för ”Det händer i Bollnäs”. Exakt vad händer?

Våra egna kommuner behöver inte skämmas, men är rätt trista, som Hofors ”Vänligast i Sverige”. Skönast är Åmåls lakoniska ”Alltid nåt”. Vilket man kan säga om Gävles ”Välkommen ombord”, som Expressen mysande påpekar kostade oss 110 500 kronor per ord – inte bra men alltid nåt.

Mer läsning

Annons