Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ambitiöst av Lyriska Sällskapet

/

Lyriska Sällskapet gör ett nytt försök att spela operett i Gävle, efter några års uppehåll. Den här gången tar man sig an Grevinnan Maritza, med libretto av Brammer/Grünwald och musik av Emmerich Kálmán.

Annons

Verket skrevs 1924 vilket också är tydligt, handlingen känns verkligen daterad. Rent av tramsig ibland, speciellt i inledningsnumret till akt 2.

Men bortsett från det är det ingen tvekan om att det är ett spektakulärt och ambitiöst projekt man sjösatt. Man har verkligen satt ribban högt och på många områden har man också nått dit. Med tanke på att majoriteten av medverkande både på och bakom scenen är amatörer, kan man bara konstatera att Gävle är begåvad med massor av kreativa, talangfulla och energiska kulturpersonligheter.

Bianca Muratagic är det enda ”proffset” i ensemblen, och det hördes att hon har en skolad och erfaren sopranröst. Hon gjorde en lagom högdragen grevinna som ändå kan visa känslor.

Rolf Wickenberg har en fenomenal tenorröst, men agerade kantigt. Dessutom tycker jag han inte riktigt passade i rollen som ”förste älskare”. En lite yngre hade varit bättre.

Två som var som klippta och skurna för sina roller var Jerker Swande och Anna Sving Sjöblom som det andra kärleksparet, charmerande och samspelta.

Båda gjorde sina roller med härlig humor, och även om Sjöblom har den mer skolade rösten hindrade det inte Swande från att sjunga ut i härliga ”Kom med till Varashdin”.

Anna Lundberg gjorde en bra debut i operettsammanhang som zigenerska. Egentligen en otacksam roll eftersom jag hela tiden satt och funderade över varför zigenarna över huvud taget var med vid alla festligheter. Hoppas hon får en större roll i en annan uppsättning, hon har förutsättningar för det.

Lars Sigvard är en riktig pärla i detta sammanhang och en trygg axel att luta sig mot när det gäller lokal teaterverksamhet. Han var en riktig Nils Poppe som satte sina medspelare på det hala med spontanrepliker. Sen var det väl ingen i publiken som missade den yngsta deltagaren, hur näpen som helst!

Kostymerna var överlag lyckade, speciellt grevinnans kreationer var magnifika. Däremot passade inte riktigt dansarnas skor in i helheten, men det handlade nog mer om funktion i det fallet.

Scenografin fungerade också, dock var inte fonden i andra akten någon hit. Den var stökig och dominerades av ett stort porträtt av en förvånad gubbe. Hade varit bättre med något mindre iögonfallande och dämpat.

Akustiken var bedrövlig, som på de flesta Folkets Hus, har jag märkt. Musiken svävade inte ut över salongen utan stannade framför scenen. Orkestern lät osäker emellanåt, och tajmingen mellan sångare och musiker kan bli bättre.

Och trots att en stor del att publiken var galaklädda blev det ingen riktig feststämning då Folkets Hus inte inbjuder till den sortens upplevelse.

Att salongen dessutom var halvfull gjorde ju inte saken bättre. Det är synd att inte fler tar tillfället i akt och bevittnar den vilja, talang och förmåga som faktiskt finns lokalt. För samtidigt som ni får en kulturinjektion så uppmuntrar ni dessa talanger att fortsätta med sina ambitioner.

Bodil Proos

Mer läsning

Annons