Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ånga och teaterslagsmål

/

Annons

Det ångar om senaste numret av kulturtidskriften Voltaire. Temat är ”steampunk”, den genre som härom året fick ett uppsving med Guy Ritchies Sherlock Holmes-film, och i Voltaire avhandlas fenomenet mer eller mindre krystat av skribenter som John-Henri Holmberg och Mattias Svensson. Till den mer krystade delen hör kanske porträttet av industrifotografen Emil Heilborn, men det är roligt att se flera av hans bilder från Sandvikens Jernverk.

Det som jag fastnar för, i stället för den ångdrivna kultgenren, är en av få artiklar som inte berör steampunk: Anders Sundelins mycket intressanta porträtt av teaterkritikern Bengt Jahnsson. Det som jag kände till om honom är vad de flesta känner till, hur han blev berömd genom att bli attackerad fysiskt av Ingmar Bergman. Regissören ville på det sättet diskvalificera Jahnsson från att skriva om hans produktioner i framtiden. Men Sundelin börjar bara i den händelsen, och berättar sedan utförligt om resten av Jahnssons gärning. Ett teatermissionerande som med enkelt språk och utan onödigt krångliga teorier ville föra ut teatern till folket. Bengt Jahnsson beskrivs som ”gråsosse”, och Sundelin gör en intressant koppling mellan dåtidens kritikerkårs klassbakgrund i kontrast mot Bengt Jahnssons arbetarfamilj. När resten har föräldrar som är disponenter, kammarrättsråd och präster, är Jahnssons far murarbas. ”När professorsdottern Agneta Pleijel har svårt att förstå Bengt Jahnsson kan det vara så enkelt som att hon känner sig främmande för de värderingar som är hans.”

Mer läsning

Annons