Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anonymt namndroppande i Kulturkiosken

/
  • Jonas Westlund, Ann-Catrin Olsson och
  • Inte vattrat siden utan skrynklad aluminiumplåt, av Ann-Catrin Olsson.

Annons

Mulder och Scully från ”Arkiv X” ropar på varandra i Kulturkiosken. Ett videokonstverk har klippts ihop med enbart sådana sekvenser ur tv-serien där namnen hörs. Källarlokalen ekar: Mulder! Scully!

Namn är ett tema i Gävlegalleriet Kulturkioskens nya utställning. ”Say my name” kallas den, efter en Destinys Childs-låt.

Här finns andra namn-konstverk. Till exempel ”Joan”, Louise, Judy och ”Eva”.

Ett stilleben har arrangerats med bukett i vas. Sju vita blommor – som heter Anastasia.

En Ikea-referens kan vara på sin plats. Vad hade den där nu världsberömda lagerbokhyllan varit om den inte varit Billy? Skulle den ha sålt lika bra?

Ett objekt som personifieras blir lättare att förhålla sig till, kanske till och med en vän. Egennamn skänker uppenbarligen särskilda egenskaper.

Kring detta har konstnärerna Jonas Westman, från Sandviken, och Ann-Catrin Olsson, från Färila, funderat. De är klasskamrater från Umeå Konsthögskola. De beskriver sig som otroligt olika som konstnärer. Att de skulle kunna göra en utställning tillsammans verkade otänkbart. Men i Kulturkiosken händer det.

– Vi tar spjärn mot varann. Det är roligare att jobba ihop, säger Jonas Westman.

Namn blev en gemensam nämnare. Westmans åkallande Arkiv-X-agenter som aldrig tycks mötas, och Olssons serie ljushyllta textilier döpta till kvinnor. Westman föreställer sig något romantiskt i Mulder och Scullys sökande. Olsson verkar vilja gestalta förhållandet mellan kropp och karaktär.

Ann-Catrin Olssons grisskärs-beiga skapelser, flätade ”Louise”, flaggande ”Judy” och utfläkta ”Eva” är något på spåren. Det textila uttrycket bär i sig en kvinnohistoria, en intressant fråga är hur man kan använda sig av arvet i en ny berättelse.

Att nyttja tyg som konstnärligt material innebär samtidigt anpassning, tyget låter sig inte bemästras utan kan röra sig av ett vinddrag. Och därmed ändra sin karaktär – fast behålla sitt namn… I två verk av aluminiumplåt bankad skrynklig har Olsson illustrerat denna rörelse och föränderlighet, men också tagit makten över den.

Hennes textilier – som har förnamn efter kvinnliga konstnärer – ingår i ett större projekt. Lovande.

Trots allt namndroppande får nog ”Say my name” sägas vara en rätt anonym utställning. Temat känns lite påklistrat. Vi får se två nyligen utexaminerade Gävleborgskonstnärer visa prov på sina arbeten. Men gott så. Kulturkiosken är ett perfekt showroom.

Mer läsning

Annons