Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Att döda en trovärdighet

/
  • Stig Dagerman var 24 år när han diktade sin hyllning till den fria och oberoende pressen.

Annons

En ekonomireporter sätter sig för att intervjua i knäet på en annonsör. En kvällstidningsreporter avlönas direkt av ett företag som vill se sitt affärsområde bli bevakat.

Det händer i den krisande mediebranschen just nu.

Hur ska läsarna längre kunna skilja på betalda ord – och fria ord?

För Stig Dagerman var saken glasklar. Hellre fattig journalistik än falsk journalistik.

”hellre fri och fyrtioåtta spalter/

än slav och hundratjugo varje dag”

Han skriver dikten ”En fri tidning”. Året är 1947.

Dagerman hyllar tidningar och journalister med en ryggrad. Även i hårda tider.

Följsamhet, anpassning och bekvämlighet är inte vägen framåt.

Stig Dagerman hade omöjligt kunnat föreställa sig dagens situation med desperata medieägare i ett globalt digitalt grepp, och strykrädda anställda på en fragmentiserad arbetsmarknad.

Men han visste gott att all kamp kräver uppoffringar.

Hans ord talar ofta till den enskilda människan. Det handlar om att själv och solidariskt stå upp för det som är rätt.

I just den här dikten talade Stig Dagerman också till en tidning, då 25-årsjubilerande Arbetaren.

Representant för en fri press som ”förmår bita det som måste bitas”.

Som hellre svälter än låter sig köpas.

Låter det omodernt?

På den här sidan i tidningen i den här tidningen tycker vi aldrig att Stig Dagerman är omodern.

Medieföretagens ledningar i dag säger sig tvingade att undersöka nya vägar och samarbeten för att de ska överleva. Att samma journalister granskar och gör reklam verkar ingenstans långt borta.

För att rädda Dagermans princip måste man alltså offra Dagermans princip. Där står vi. Förvirrade men åtminstone med en dikt att hålla i handen.

Här är den:

*

TILL EN FRI TIDNING

(1947)

Världen har ingen brist på rika drängar.

Det lönar sig att buga i sin tjänst.

Den som är fri har ofta ont om pengar.

Din fattigdom är faktiskt en förtjänst.

_

Nog finns det dom med fetare gestalter.

Nog finns det blad med lenare behag.

Men hellre fri och fyrtioåtta spalter

än slav och hundratjugo varje dag!

_

Hellre fri än att av guldspön slitas.

Endast den som är av födsel fri

förmår att bita det som måste bitas.

En mun som tuggar låter bli.

_

Mätta röster mätta sånger sjunger.

Sov och låt historien ha sin gång.

Endast den som har sin sanningshunger

i behåll kan väcka med sin sång.

_

Låt mätta munnar sucka under bladet.

Låt mörkmän has i tigarskarans mitt.

Ordet är fritt – för den som vågar ta det.

Du har vågat – därför blev det ditt!

_

Fega ögon torde ljuset blända.

Hyenan skäller helst kring mörka hus.

Ljuset är till för den som vågar tända.

Du har vågat – därför fick du ljus!

*

Av Stig Dagerman, publicerad i tidningen Arbetaren 4 januari 1947 och nyligen återupptäckt av Dagermansällskapet (tack). Arbetaren hade startats 1922 och firade vid nyåret 1947 sitt 25-årsjubileum. Dikten var Stig Dagermans bidrag till jubileumsnumret.

Mer läsning

Annons