Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Augustpris-trist! Kyss Karlsson istället

/

Annons

Nej, jag läser inte allt. Som kulturredaktör fördelar man mest ut böcker till andra. Mina duktiga recensenter sköter bedömningarna.

Nu har nomineringarna till årets Augustpris offentliggjorts. Blev det rätt namn?

Jag önskar jag kunde svara. Är dessa böcker det bästa som den svenska litteraturen för tillfället kan visa upp?

De flesta av de nominerade titlarna har fått mycket bra mottagande av våra kritiker. Så långt allt gott.

Men listan gör mig fundersam. Så mycket psykologi och historia, barndomstrauman, passioner och biografiska återblickar. Det känns inåtvänt. Trångt. Är det bara naveln som gäller 2015? Varför inte den skriande situationen därute, ett arbetsliv under katastrofal förändring?

Jag hade väntat mig att åtminstone någon av de utvalda böckerna skulle reflektera detta. Sådana böcker finns nämligen.

Som Elise Karlssons ”Linjen” (Natur & Kultur) vari arbetslösa Emma lyckas undkomma prekariatet och kapa åt sig ett vikariat i ett kontorslandskap som efter omorganisationer och nedskärningar blir allt mer öde. I ”Linjen” är några lyckliga innanför de glasade väggarna. På andras bekostnad. Emma anpassar sig smidigt till ett cyniskt system.

Karlsson åstadkommer en glidande, subtil gestaltning av lönearbetets förändrade villkor i vår tid, och vad det gör med människan.

”Linjen” är inte bara vansinnigt skarp och välskriven, det är också romanen som går hand i hand med Roland Paulsens avslöjande bok om Arbetsförmedlingen, ”Vi bara lyder” (Atlas). Båda vidgar synen på vad arbete är, och rubbar etablerade tankesätt.

Men ingen av böckerna dög, visade det sig när Augustprisnomineringarna offentliggjordes på måndagen. Inte Elise Karlssons oroande ”Linjen” i den skönlitterära klassen. Inte Roland Paulsens glödheta ”Vi bara lyder” i fackboksklassen.

Att Paulsen blev överkörd var faktiskt en chock. Inget ont om de vetenskapliga och historiska arbeten som tävlar om årets Augustpris. Men att inte låtsas om ”Vi bara lyder”, det är ju uppåt väggarna. Nåväl, han anses förstås för debatterande. Förläggarföreningen vill inte ha bråkiga julklappsböcker.

Men om mest redan välkända författarnamn (många i år), psykologiserande litteratur och ofarliga ämnen uppmärksammas. Då blir det August-tråkigt.

Mer läsning

Annons