Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Avallone fingrar i avfolkningen

/
  • Omöjligheten att få jobb fick Silvia Avallone att våga satsa på skrivandet.

Silva Avallone skriver om ett Italien där situationen för unga människor är katastrofal. Men samtidigt som hon skildrar sin generations utsatthet skriver hon med kärlek om sitt hemland och den avfolkade alpdal i norr där hon växte upp

Annons

Om det finns en norrländsk avfolkningsbygd i Italien ligger den i Valle Cervo, en alpdal nordväst om Milano. Där utspelas Silvia Avallones nya roman och det var också där hon växte upp. Den lokala textilindustrin är sedan länge nedlagd, befolkningen decimerad. Genom romanen anar man Avallones upprördhet över att en hel trakt tillåts dö.

– Det är mer än så, jag är förbannad. Samtidigt är området kring staden Biella som jag kommer ifrån också en metafor för alla andra industriella områden i Italien som har gått igenom den här förvandlingen. Det brukade finnas jobb, välfärd och rikedom, nu är det borta. Det känns som om man kommit till ett slut, men utan någon ny början.

Intervjun sker via tolk. Silvia Avallone vill inte få ens frågorna ställda på något annat språk än sitt eget. Med ett fysiskt eftertryck bakom varje stavelse talar hon om italienskan som sin kropp, den enda hon har. Trots de enorma problem som hennes hemland brottas med finns en rikedom och komplexitet i både historia och skönhet som hon inte funnit någon annanstans.

Den uppmärksammade debutromanen "Stål" handlade om två upproriska 13-åringar, två bländande skönheter i skuggan av stålverket där deras fäder och bröder tämjde stål medan de kuvade fruarna skötte marktjänsten.

Den nya romanen, "Marina Bellezza" kretsar kring tre unga människor i den italienska glesbygden och deras försök att skapa sig en framtid. Den unge mannen, Andrea, vill förverkliga sin dröm om att fylla sin farfars övergivna gamla ladugård och starta osttillverkning. Även den försiktiga Elsa är på väg att lämna universitetsvärlden, men för att engagera sig i lokalpolitiken. Marina Bellezza däremot, lika begåvad som trasig huvudperson, tillika Andreas stora tonårskärlek, vill bara ta sig därifrån.

Via talangprogrammen i tv siktar hon mot stjärnorna och en framtid i champagne och glamour. Om hon ska bo på en gård är det för att få en miljö till en snygg musikvideo. Allt läsa hennes öde enbart som en kritik mot Silvio Berlusconis televiserade och korrumperade samhälle är alltför enkelt, enligt Silvia Avallone:

– Jag är helt emot förenklingar, jag skulle säga att Marina är barn av en subkultur som säger att man ska konsumera. Hon tänker inte på samhället och rättvisan, det viktigaste är individualismen som sätter den egna personen framför allt annat, hon skiter i de andra.

– Jag funderar ofta vad det betyder att vinna till varje pris. Jag känner att den här idén om framgång bara är en myt, som inte bara är italiensk utan finns i hela västvärlden.

När hon var i Sverige för tre år sedan, i samband med utgivningen i "Stål", låg ungdomsarbetslösheten i Italien på 30 procent. Nu har den stigit till ofattbara 43 procent, berättar hon.

– Det har blivit ännu värre, jag känner mig väldigt nära de här unga människorna som jag skildrar i boken, även dem som är ännu yngre. Man skulle kunna tala om generationer som har svikits.

För egen del gjorde den totala utsiktslösheten att få jobb som den utbildade gymnasielärare hon är att Silvia Avallone tog tag i sin dröm om att skriva. Under årets turné bland italienska boklådor och skolor har hon mött unga människor som känner igen sig i hennes huvudpersoner, men också många föräldrar som oroar sig över sina barns framtid. Men när jag frågar om hennes bok lett till en konstruktiv debatt, skrattar hon högt.

– Ni tror väldigt mycket om mig, ni svenskar! Jag kan inte ändra verkligheten. Jag tycker om att sätta fingret i öppna sår, och jag har fått starka reaktioner. Jag blir glad av det.

Mer läsning

Annons