Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bäddat för skräckkomplex

/
  • Städerna förtätas allt mer. Men hur samspelar de nya byggnaderna med de gamla? Vi synar utseendet på Länsförsäkringars nybygge på Drottninggatan i Gävle. Arkitektkontor Johan Skoog har ritat fastigheten.
  • Jättedisplayers cyklopögon blickar tomt mot Drottninggatan.

Städerna förtätas allt mer. Men hur samspelar de nya byggnaderna med de gamla? Vi synar utseendet på Länsförsäkringars nybygge på Drottninggatan i Gävle.

Annons

Holkarna förbryllar. Vad vill Länsförsäkringars nya hus i Gävle utstråla?

Som så många andra av nutida stadsbyggnader glänser fasaden av stora glasytor.

Företag och organisationer är måna om att signalera transparens och öppenhet.

Men glasets löfte är också bedrägligt. Det som ser genomskinligt ut är ju i själva verket en stängd vägg.

Man kan å andra sidan säga att glasade byggnader speglar himmel och befintlig miljö och smälter in utan att göra sig bemärkta.

Vilket förvisso kan vara en god idé när det handlar om förtätning av staden. Det nya och det gamla måste samsas. Det som sticker ut för mycket riskerar att döda något annat.

Länsförsäkringar Gävleborg fyller ut en så kallad lucktomt. Platsen var under lång tid ett felsteg i Gävles perfekt rutmönstrade gatusystem. Ett andningshål där en hisnande väggmålning fångade blickarna. Men den är borta nu. Ordningen återställd. Stadsrummet hopkramat.

Den nytillkomna fasaden består även i sig av stela rektangulära former, men det är en regelbundenhet som gjorts oregelbunden. Enhetliga fönsterrader bryts plötsligt av, av individuella, enstaka utanpåliggande fönster med breda karmar. Som jättedisplayers tomma cyklopögon.

Fönsterformen ska gissningsvis associera till försäkringsföretagets fyrkantiga logotyp. Vilket för övrigt hela huskroppen med sina överallt räta vinklar tycks göra.

De märkligt placerade fönstren dyker lika plötsligt upp i släta, enhetligt plattlagda ytor.

På motsvarande kaotiska sätt har glasade holkar staplats ojämnt, till ett torn som skulle vackla om det inte hölls fast av en bakomliggande, mörkt kompakt byggnadsdel.

Dekorativa torn är ett vanligt inslag i Gävles äldre bebyggelse Det nya huset tycks gyckla fritt med dessa utsmyckningsdetaljer, tornet skjuter iväg åt sidan istället för uppåt och klipper av gågatans fria sikt.

Glasholkarna liknar också containrar. Brutala behållare har upphöjts till modern byggnadsdetalj. De ska fyllas med människor istället för byggskräp.

Finns det en ironi här? Jag vet inte om jag vill veta vad det säger om synen på de anställda på dagens kontorsarbetsplatser. I rollen som besökande betalande kund får man det möjligen behagligare.

Jag tänker att det är en väldigt avskärmande arkitektur som manifesterar sig i det hus som Länsförsäkringar låtit uppföra.

En arkitektur som är sig själv nog. Som leker men inte verkar ha särskilt kul. Fasadutformningens häpnadsväckande disharmoni förefaller helt poänglös.

Även glasholkarnas/containrarnas sidostycken påminner – liksom de utskjutande fönstren – om displayer eller om de olika bildskärmar och tv-skärmar som omger oss i dag och som avskärmar oss från verkligheten. Kanske skulle man kunna säga att det digitala samhället kan avläsas. I så fall ser det digitala samhället ut som ett monster.

Men hur ska man egentligen göra när man bygger nya hus i gamla miljöer? Frågan är aktuell. Den togs nyligen upp i en artikel i Svenska Dagbladet. När städer mer och mer förtätas växer behovet av ett byggande som intresserar sig för sin omgivning, skriver Elisabeth Andersson (SvD 6/9 2015).

Artikeln räknar upp några kalkoner, som det nya Centralpalatset i Östersund och ett överdimensionerat hotell- och stationshus intill Stockholms Klara kyrka. Ett värsta skräckexempel nämns: idén om en skyskrapa intill Gamla Gefle.

De kallas ”autistiska byggen”. De som inte kommunicerar med omgivningen. Städer och byggherrar har i en hårdnande konkurrens velat synas med storslagna landmärken.

Nu är trenden lyckligtvis på väg att vända, menar experterna. Mot ett förhållningssätt där ambitionen är att samspela med befintliga byggnader. Istället för rotlöshet – en lokalt förankrad arkitektur som tolkar historien.

Gör Gävles nya hussiluett det?

I åtminstone någon mening; i samma kvarter som Länsförsäkringar finns nämligen redan det fruktade Folksamhuset, lika iskallt storstadsmanierat och glasat. Så nu är det bäddat för ännu fler ointagliga skräckkomplex i framtiden.

Mer läsning

Annons