Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Allt du bör veta om bankrån

/
  • Synar bankerna. Journalisten Knut Kaintz Rognerud skriver om vinnarna och         förlorarna när det globala finanssystemet kollapsade förra hösten.

Om man klättrar upp i kyrktornet i Fränninge i Skåne och slår upp luckorna så ser man ungefär så långt som det geografiska området för ortens sparbank sträcker sig.

Annons

Här finns Sveriges minsta sparbank, en av de få banker som fortsatt tillämpa den så kallade kyrktornsprincipen. Frenninge sparbank är en av ytterst få banker som klarat finanskrisen utan större problem.

Kyrktornsprincipen handlar om relationer, förtroende och inte ta för stora risker. Därför ska ingen utlåning ske längre bort från kassan än att man kan se låntagaren från byns kyrktorn.

Berättelsen om sparbanken i Fränninge spelar en central roll i DN-journalisten Knut Kainz Rogneruds bok ”Det stora bankrånet”.

I korta kapitel, med skönlitterära grepp och med ett 50-tal intervjuer som grund, skildrar han vad som hände när det globala finanssystemet kollapsade förra hösten.

Han berättar om vinnarna och förlorarna och hur det kunde gå så illa. Han har sökt upp huvudrollsinnehavarna, däribland politikerna och bank- och finansmännen som styrde utvecklingen över kanten.

Här finns bland andra Carl Eric Stålberg, Swedbanks styrelseordförande, som började sin bana på sparbanken i Gävle.

Under Stålbergs ledning fortsatte den anrika sparbanksrörelsen sin färd långt bort från de gamla idealen, de ideal som sparbanken i Fränninge höll fast vid. Han ledde intåget i Baltikum och Ukraina, något som först beskrevs som succé när köpkraften i de baltiska ekonomierna växte med stormsteg. Men det visade sig, i finanskrisens spår, vara en tillväxt som byggde på luft. Svensk Swedbanksluft, som Rognerud skriver.

Han intervjuar balter som berättar hur otroligt lätt det var att låna, utan säkerhet. Swedbank-chefernas bonusar ökade när lånevolymen ökade.

Swedbanks utlåning till invånarna i de baltiska länderna var under andra kvartalet i fjol den lönsammaste som banken någonsin gjort. Några månader senare sprack bubblan. Bankens direktörer behöll sina bonusar medan låntagarnas ekonomi raserades.

Carl-Eric Stålberg säger till Rognerud att det var omöjligt att förutse finanskrisen.

Författaren visar att det inte var sant. Flera varnade för att bubblan skulle spricka. Men ingen lyssnade utan i stället förlöjligades de som gick mot strömmen.

Den amerikanske finansmäklaren Peter Schiff var en av dem. Han blev utskrattad när han i ett tv-program sa att sjukdomen är den dödligt lånefinansierade konsumtionen. Han fick rätt.

Nu hävdar han att världens ledare gör allt fel igen när de håller nere räntorna och säger att vi måste börja konsumera för att komma ur krisen. Istället måste både medborgarna och regeringarna spara först, klokt och försiktigt, och sedan investera.

Det låter som en devis från sparbankernas barndom.

Knut Kainz Rogneruds bok om finanskrisen visar att utvecklingen inte är ödesbestämd och att det går att lära av historien.

De välskrivna berättelserna borde stämma till eftertanke.

I slutet berättar han om den pensionerade skogsbrukaren i Klövsjö som under sitt liv sparat 250 000 kronor. Rådgivaren på sparbanken tyckte att han skulle lägga pengarna i IT-fonden Contura. Några år senare återstod 67 000 kronor.

”Ingen kan förutse hur värdepappersmarknaden utvecklas”, sa de ansvariga på banken när den gamle mannen krävde pengarna tillbaka.

Mer läsning

Annons