Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Är du ung och mår för jävligt?

/

Annons


Det är en av de eviga frågorna. För jävligt, svarade Hjalmar Söderberg på sin tid och det svaret är förmodligen rätt allmängiltigt. Söderberg själv skrev ett par romaner i ämnet och litteraturen är på det hela taget en mötesplats äldre kan bekanta sig med unga. Det finns inte alltför många.
Kanske är förlagsfolk och litteraturvetare lite för benägna att tala om generationsromaner (det börjar bli rätt tätt mellan generationerna). Amanda Svenssons debutroman ”Hey Dolly” kommer i alla händelser att bli stämplad som en sådan. Dolly själv är i övre tonåren och berättar om sina dagar i Malmö mellan Mårten Gås och julafton något av de senaste åren. Kapitlen är korta och liknar elaka krönikor eller stenhårda bloggar, där finns samma lust att provocera och trampa på minor.


med Mårten som är rädd för skogssniglar men gärna studerar pandor på webben. Då och då träffar hon väninnorna Emma och Katrin, två plågade själar som enligt Dolly är lite ”cepe”. Hon har en ”perfekt mamma” och två yngre syskon. Pappan är död men nämns knappt.
Dolly vill både lämna Mårten och ha honom kvar och tar därför hjälp av Marvin, en äldre vän som avbrutit sina studier i psykologi. För att hon ska bli av med sin ångest och sitt ”relationsberoende” iscensätter Marvin en rad parodiskt relaterade, sociala laborationer. Hon går på bio för att kunna ge sig på och bråka med manliga filmfantaster. Hon går på vernissage för att få leva ut sina fördomar om konst. Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig.


förmodligen men det nämns aldrig. Hon tycks ägna sina dagar åt tv-spel, slentrianhångel och taggiga dagdrömmar, åt att tala med sina neurotiska väninnor, fika, minnas barndomen, röka, gå på krogen, få ångestattacker och göra vilda tankeutflykter. Rätt som det är dyker det upp en rockstjärna som ger henne knark och tar henne till New York där hon lever farligt. Han är en sorts låtsaskamrat men det finns ett sådant drag i personskildringen på det hela taget och det är svårt att veta vad som är tankeexperiment, lek eller förvirring. Hon svajar. Då och då verkar hon psykotisk. Dolly är en spännande tjej, vass, djärv, snabbtänkt, farlig och väldigt instabil, hon lever som i en inre hiss. Hon tycks kort sagt ha det för jävligt.


avsedd för likasinnade och folk i Dollys egen ålder. Vi andra då? Ja, för mig är det lite som att läsa en text om det gåtfulla folket. De sitter i träden. I min generation ansträngde vi oss som galningar för att bli som alla andra. Nu verkar det vara tvärtom. Men det ena är väl ungefär lika snurrigt som det andra.

Mer läsning

Annons