Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arkitekten som Gävle inte ville veta av

/

Annons

Ett sånt märkvärdigt namn. På en Gävlebo.
Cyrillus Johanssons allé. Tja, varför inte.
Det var märkvärdigt det han gjorde också.
Men han fick aldrig någon plats eller gata uppkallad efter sig.
Kanske dags?

i Gävle på Cyrillus-dagen i den gamla almanackan, 1884.
Han dog 1959.
Överallt i Sverige har han satt storståtliga avtryck. Utom i hemstaden Gävle.
Tänk om vi hade sagt att ”vad är det för märkvärdigt med den där Di Leva? Han vill vi inte veta av. Han får då aldrig ha konsert här”.
Men ungefär så var det för Cyrillus Johansson.

Nu var han förstås inte musikant utan arkitekt. Den konstnärliga yrkesgrupp som kanske lämnar de mest synliga spåren i en stad. Och samtidigt får finna sig i att vara mest anonym.
Å andra sidan var Cyrillus Johansson inte precis okänd på sin tid.
Han umgicks med Ragnar ”Stockholms stadshus” Östberg och tillhörde de oftast anlitade arkitekterna under 1900-talets första hälft.
Det går inte att shoppa i Stockholm utan att passera hans byggnader.
Ett helt kontors- och affärskvarter vid Kungsgatan/Sveavägen är signerat Cyrillus Johansson. Han skapade Sturepalatset, gamla Årstabron och den barocksvängiga fasaden på varuhuset Pub. Bland mycket annat.
Men i Gävle. Nada.
Förutom ett skjul för likvagn på kyrkogården i Bomhus.
Jämför, som om Di Leva hade fått komma tillbaka på nåder för att spela på Fonus firmafest.

den gode Cyrillus. Efter examen startade han arkitektfirma i Stockholm men ville förtvivlat gärna göra något för sin forna hemstad.
Han hade trots allt tillbringat hela barndomen och skoltiden här, på Västra Islandsgatan i Gamla Gefle.
Byggmästarsonen hade sett staden växa upp som ny efter den stora branden. Och säkert blivit fascinerad av alla storstilade byggnadsprojekt som pågick.
Som utbildad arkitekt erbjuder Cyrillus Johansson sina tjänster i ett brev till dåvarande landshövdingen.
Vid ett annat tillfälle erbjuder han sig till och med att arbeta gratis. Bara han får rita något i Gävle. Allra helst ett konserthus!
Men tji.
Det enda som blir av är skjulet.

i sin hemstad. Cyrillus Johansson om någon gjorde talesättet rättvisa.
Det konstaterar Anita Stjernlöf-Lund som skrivit flera böcker om arkitekten. Den tredje och mest omfattande kommer ut i höst.
I ”Cyrillus Johansson. Från Askersund till Östersund” täcker hon hela hans gärning. Vilket resulterar i en bastant volym. Så mycket Cyrillus. Överallt. Visar det sig.
Ett kapell i Nikkaloukta. En k-märkt (turligt nog) tennishall i Östersund. Värmlands Museum, inspirerat av kinesiska tempel.

så sällan talas om Cyrillus? Trots hans gedigna, efterlämnade byggnadsarv.
Delvis därför att mannen åkte ut i kylan just när han stod på toppen av sin karriär.
En föråldrad romantiker, fy. De unga stridslystna och tongivande funktionalisterna fnös åt Cyrillus Johanssons tegelborgar.
Det var en brytningstid i samhället. Men ”Cyrillus Johansson fortsatte, kanske ännu tydligare än tidigare, att framhålla sina personliga begrepp om hur god arkitektur skulle vara”, skriver Anita Stjernlöf-Lund.
Och stjärnan dalade.

känna sympati för Cyrillus Johanssons tankar om trivsamma hus i samklang med naturen.
Typiska drag är varmt rött tegel och en svaghet för lätta orientaliska inslag, till exempel de slankt utsvängda taken.
Ett runt fönster någonstans på fasaden eller i en dörr och mönstermurade ventilationshål är också säkra kännetecken, menar Stjernlöf-Lund.
Man anar förstås att trivsamhet för Cyrillus del handlade om den borgerliga familjen. Han planerade för flitiga hemmafruar och för den bekväma sortens gammaldags patriark som själv var (enligt författaren Anita Stjernlöf-Lund gick Cyrillus första äktenskap i stöpet därför att han inte klarade av att ha en skapande fru som också ville göra karriär).


trots allt inte bara Carl Larsson-idyller som föresvävade. ”Tänk om vi kunde få in lite natur och hemkänsla också i våra hyreshus!”, skrev Cyrillus Johansson i en artikel 1911.
Några av de arbetarbostäder och radhus som han ritade utgår från samma vision som senare kommer till uttryck hos Ralph Erskine. Båda använde det gamla brukssamhället som förebild, och lade huslängor runt en luftig gemensam grönyta, ”village green”.

som arkitekt var Cyrillus inte. Den nya boken ger en hisnande översikt över liv och verk.
Man kan kalla honom omodern – fortfarande på 40-talet ritade han sina medeltidstorn – och säga att han aldrig utvecklade något verkligt personligt formspråk.
Men med dagens facit kanske hellre: en lyhörd arkitekt som lät varje nytt uppdrag växa fram enligt dess egna förutsättningar.

hade svårt att få komma till i Gävle så var det mindre ogint i grannkommunerna.
För Forsbacka Bruk ritade han 1918 ett brukshotell som numera är Forsbacka Gästgiveri.
I Hofors ritade han vid ungefär samma tid både brukshotell, arbetarkaserner och tjänstemannabostäder.
I Tierp står Cyrillus Johansson för stadsplanen från 1918, två villor och ett bostadshus med butik.
I Gävle har vi skjulet.
Men inga minnesplaketter, ingen Cyrillus Johansson-gränd.
Huset vid Västra Islandsgatan i Gamla Gefle där stadens nationellt mest berömda arkitekt växte upp revs på 1960-talet.

Mer läsning

Annons