Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

Barbara Demicks bok är inget att avundas

/
  • OMTALAD BOK. Journalisten Barbara Demick beskriver utvecklingen i Nordkorea från 1990-talet och framåt, i en omtalad amerikansk reportagebok som i år kommer på svenska under titeln ”Inget att avundas”.

Nordkorea gick in i en dödsspiral. Moskvas ”vänskapspriser” gällde inte längre. Kina ville ha förskottsbetalt för bränsle och livsmedel. Snart släcktes landet. Hem, gatlysen och fabriker. Inget kunde produceras. Kraftverken rostade sönder. Det var början på den stora svälten.

Annons

Journalisten Barbara Demick beskriver utvecklingen i Nordkorea från 1990-talet och framåt, i en omtalad amerikansk reportagebok som i år kommer på svenska under titeln ”Inget att avundas”.

En reportagebok från det slutna landet Nordkorea är egentligen inte möjlig. Demick har deltagit i arrangerade resor utan att få tala med en enda vanlig människa. Istället baserar hon sin text på intervjuer med avhoppare. Vilket naturligtvis är ett problem. Men alltså samtidigt förutsättningen för att det över huvud taget skulle bli en bok, och något man helt enkelt får påminna sig under läsningen.

Demick dramatiserar nämligen suveränt. Hon inleder med den talande bilden av Nordkorea som en mörk fläck på kartan. Det är en mörk fläck också på satellitfoton tagna över Asien nattetid, medan Sydkorea, Japan och nu även Kina glittrar av välstånd, ljusreklam och flitig energianvändning. Ur detta mörker fiskar författaren upp enskilda människoöden som får belysa en tid i landet.

För Mi Ran är mörkret till en början en välsignelse. Det döljer hennes förbjudna relation med Jun San. Det unga paret promenerar och talar nätterna igenom även om det tar sju svåra år innan de utväxlar en kyss.

Mi Ran utbildar sig till lärare. Men barnen blir allt tystare och allt färre. De minsta svälter ihjäl först. Den som klarar sig bär skammen att ha mött döende människor utan att dela med sig av sina få smulor.

Fru Song var fyrabarnsmor, textil- arbetare, hängiven partimedlem och sitt kvarters ”angivare”. I dag lever hon i Sydkorea och har opererat ögonlocken för att se mer västerländsk ut.

Läkaren dr Kim och det förvildade gatu- barnet Hyuck är andra som Barbara Demick intervjuat. Det är fasansfulla berättelser inifrån ett kollapsande system. Till slut kommer inte längre några patienter till dr Kims sjukhus, de vet att det inte finns någon hjälp att få. Runt samhällena är marken kal, växter uppätna, trädens bark avskalad av hungrande.

Jag vet inte om undertiteln ”vardagsliv i Nordkorea” är cynisk eller ett lockbete. Vår nyfikenhet på världens mest stängda land är förstås oändlig. Men boken handlar huvudsakligen om ett särskilt vidrigt kapitel i landets historia. Den ger ETT perspektiv. Den är avhopparnas och överlevarnas historia. Skriven av en författare för vilken städer utan McDonalds ter sig lika främmande som den kollektiva tårefloden vid Kim Il Sungs död (trots allt inte helt olik den vid Michael Jacksons – eller jämför USA:s makabra glädjefnatt över ett brott mot folkrätten häromsistens).

Å andra sidan är det givetvis svårt att svartmåla Nordkorea mer än Nordkorea gör självt, alldeles på egen hand.

Ganska nyligen kom också en svensk reportagebok om Nordkorea, ”Alla monster måste dö” av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman. Originalutgåvan av ”Vardagsliv i Nordkorea” finns i deras litteraturförteckning och refereras vid ett tillfälle. Bärtås och Ekman redogör visserligen för en rundresa men söker förstå Nordkorea genom sin forskning i landets kulturhistoriska arv.

Barbara Demicks darr på känslosträngarna förmår långt ifrån ge samma djup.

Mer läsning

Annons