Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre kafésamtal än mordgåta

/

Villette finns inte. Men det är lätt att känna igen sig i den här lilla belgiska staden med dess gamla stadskärna och floden Meuse som skär igenom den.

Annons

Ingrid Hedström ger ett typiskt mellaneuropeiskt liv åt den i sina detektivromaner. Här har händelser i samtiden alltid med Europas historia att göra. Och här har andra världskriget satt djupa spår som löper ända in i vår egen tid.

Två böcker har det blivit hittills. Den andra, ”Flickorna i Villette”, har just kommit ut. Den följer flera mordspår, och har många personer inblandade och det kan bli lite rörigt ibland med alla olika spår i berättelsen och alla franska och flamländska namn som flyter omkring i den.

Tre flickor hittas mördade intill floden utanför Villette. De har dött just när staden visade upp sin festligaste sida för världen: Villette vill som alla städer med självaktning bli europeisk kulturhuvudstad (!).

Undersökningsdomaren Martine Poirot hittar snart en misstänkt från trakten, och stadens styrande drar en lättnadens suck. Festen kan fortsätta.

Men Poirot är inte nöjd, hon gräver vidare och finner att spåren leder i oväntad riktning, långt bakåt.

Det var likadant i den första romanen från Villette. Det gör att läsaren mycket snart ser mönstren. Därmed avtar spänningen.

Resultatet blir att man som läsare hellre lyssnare på kafésamtalen om stadens förflutna än följer mordgåtans väg mot lösning.

Mer läsning

Annons