Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bedårad av Blombergsson

/
  • I Hamrånge. Målning av Albert Blombergsson 1864. Här fick han en beställning av den stora altartavlan till kyrkan på temat Uppståndelsen.
  • Målaren själv. Ett porträtt av hälsingemålaren Albert Blombergsson, hämtat ur boken av Lars Nylander.
  • på isen. Proviantfartyg i Stugsund midsommaren (!) 1867. Där kommer också konstnären själv skrinnande…Målning av Albert Blombergsson. Bilderna hämtade ur boken om Albert Blombergssons liv och konst.På hälleberget.  Motivet i en sista målning är ättestupan.

Isen ligger ännu tjock utanför Stugsund nära Söderhamn midsommaren 1867.

En ångare har brutit en ränna så att segelfartygen kunnat nå fram med sin last av livsmedel detta nödår.

Annons

 

Handlare Jernberg väntar med kälken. Och där kommer konstnären själv farande ”i vackert ytterskär på skridskor”, som det står på målningens baksida. Det finns, trots situationens mörka bakgrund, glädje i det vackra ytterskäret. Och det är inte illa åkt för en man på 57.

Kanske kände han sig som en isbrytare, Albert Blombergsson från Söderhamn, för han var tidigt ute med mycket på konstens område.

Målningen från Stugsund är en av de många som återges i Lars Nylanders nya bok ”Albert Blombergsson, Liv och konst”. Han är antikvarie vid Hälsinglands museum i Hudiksvall, konstvetare och uppenbarligen fäst vid denne konstpionjär, som föddes 1810 och avled 1875.

Lars Nylanders bok är ett faktaspäckat kulturhistoriskt svep med Albert Blombergsson som centralfigur. Ambitionen har varit mycket hög att leta upp och värdera källmaterial, liksom att beskriva konstnärens yttre liv och skildra hans verksamheter inom måleriets fält.

Albert Blombergsson blev 15 år gammal lärling hos en målarmästare i Stockholm och studerade också på Konstakademien. Han gav ut två serier ”Norrlands Vuer”, litografier med kyrkor som vanligaste motiv. De har stort kulturhistoriskt värde, påpekar Nylander, eftersom många medeltida kyrkor skulle komma att byggas om eller ersättas av större. Idén var att församlingen skulle rymmas i socknens kyrka.

Att vara tidigt ute kräver kraft. Albert Blombergsson var en av de första i vårta trakter som försökte livnära sig som konstnär. Han var med om att starta den första konstföreningen i länet (i Gävle 1856), han var pionjär i försöken att intressera människor för konsten och var tidigt ute för att sprida massbilden (litografierna).

Kyrkorna blev Albert Blombergssons viktigaste uppdragsgivare. Totalt blev det 18 större och mindre uppdrag. I dag tilltalas inte alla av den tidens klassicism, men konstnären kunde, trots det svala stilidealet, ge kyrkorummet tydligt känsloinnehåll.

Hans sista kyrkouppdrag gällde den stora altartavlan i Hamrånge kyrka. Den levererades 1869 och var en av sju kopior han gjorde av Fredrik Westins målning ”Uppståndelsen” i Kungsholmens kyrka i Stockholm. Det var inte så noga med upphovsrätten och Westins populära målning kopierades i ett 40-tal kyrkor landet runt.

Han reste mycket i länet och landet. Med sig hade han ibland jättemålningar på rulle med egna motiv och kopior av kända verk målade i limfärg, som han förevisade för att ”väcka sinne för stor och skön konst, såsom varande den bästa grundvalen för en god och treven husslöjd”, som han skrev.

Albert Blombergsson är mest känd som landskapsmålare. Vyerna är tämligen lika. Man ser en kyrka, en gård eller en stuga ofta på avstånd, infattad i landskapet. I förgrunden finns ibland några gestalter, kanske en vallpiga med kreaturen. Det är ett civiliserat landskap, en allmängiltig hembygd som andas tillhörighet.

Även om landskap var konstnärens favoritmotiv, så försökte han knappast utveckla motivet, utan snarare bekräfta att världen är så lugn och stilla den kan vara en sommardag med några ljusa moln högt däruppe.

Ett undantag är hans sista målning ”På Hälleberget”. Där finns en existentiell oro, kanske en aning om att döden närmar sig. Det är Lars Nylanders tolkning, som jag kan instämma i.

Tyvärr avstår Nylander i övrigt nästan helt från friare funderingar. Det gör boken lite torr. Ibland blir den omständlig och övermåttan detaljrik. Om detta beror på vetenskapen, så borde nog frågan ställas om Albert Blombergsson förtjänat uppmärksamheten. Då hade fältet varit fritt för jämförelser med konsten i stort och konstens roll i konstruktionen av identiteter i en brytningstid mellan landskap och urbanisering.

Ändå är det bok jag inte ville vara utan. Förklara det! n

Mer läsning

Annons