Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blodig poesi på sjukhus

/

Annons

Sjukhusfobiker bör hålla sig borta från Josh Bazells begåvade debut “Spöa döden”. I en kombination av sjukhusdrama à la ”Cityakuten” eller, mer nutida, ”Nurse Jackie” och maffia-tv som ”Sopranos”, får Bazells sjukhus att framstå som lika hälsovådliga som en gangsters baklucka.

Bazell är själv läkare, och hans sätt att använda yrket för trovärdighet påminner om advokaten Jens Lapidus. Redan på de första sidorna avbryter han en våldssekvens med ett slags textröntgen av hur en arm är uppbyggd, bara en av flera äckliga påminnelser i romanen om kroppens bräcklighet och bisarra detaljer.

Hans huvudperson Peter Brown var tidigare yrkesmördare till maffian, men efter att ha kastat sin boss son genom ett fönster, försvann han i vittnesskyddsprogrammet och utbildade sig till läkare. När en cancersjuk gangster dyker upp på hans akutavdelning avslöjas han. Men maffiapatienten ger honom ett val: Om han tar honom levande genom operationen ska han inte skvallra.

Slarvigt kan Josh Bazell liknas vid ”Fight club”-författaren Chuck Palahniuk, båda med samma förmåga att skriva blodig poesi om den mänskliga kroppen, men Bazell är en mer begåvad skribent än så. Hans debut fortsätter framåt när Palahniuk fastnar i chockeffekter. Jag kan se var och varannan strandfilt fyllas av Josh Bazells namn när ”Spöa döden” ges ut i pocket.

Mer läsning

Annons